Tror att jag har blivit något av en hypokondriker, det har säkert med åldern att göra. Är helt övertygad om att min undermåliga arbetsmiljö kommer att ge mig men för livet. Efter att ha läst in mig lite på arbetsmiljölagstiftningen känns allt än värre. Tydligen är det så att ”Utrustning som emitterar exempelvis värme, föroreningar eller störande ljud (skrivare och kopieringsmaskiner) bör inte placeras i samma lokaler som permanenta arbetsplatser.” Jag har en skrivare precis jämte mig, hela dagarna. Det är just det här med föroreningar som låter oroväckande. Vadå för föroreningar? Damm? Cancerframkallande partiklar? Smog? VAD?! Sen var det ju den här kamanjen för att få alla att lägga in ICE (In Case of Emergency) i sina mobiltelefonböcker. Två sekunder efter att jag läst "nyheten" har jag skapat en ny post vid namn ICE (mamma) där jag lagt in mammas hem- jobb- och mobilnummer. Var på god väg att lägga till en ICE 2 (bästis) också, men sansade mig. Jag förutsätter att människorna som jobbar på akutavdelningen är kapabla att accessa "senast uppringda nummer"- listan. Om det nu skulle vara så att min mamma inte svara på något av sina tre nummer. Men å andra sidan, om jag skulle hamna på akuten så skulle det förmodligen vara i samband med någon form av fylleincident och då skulle min "senast uppringa nummer"-lista med all säkerhet inte alls innehålla de människor jag de facto vill att de ringer in case of emergency. Och är det inte förbannat dumt att min bror inte är inlagd under relationsnamnet "bror" utan sitt egennamn "Jonny"? Sätter mitt hopp till att de på akutavdelningen fattar speed dial-funktionen. Då kommer rätt människor bli varse om mitt sjukdomstillstånd för där är rangordningen korrekt (mamma-bästis-bror-nära vän-nära vän).
Det är jobbigt att överanalysera. Jag börjar misstänka att jag är alldeles för medveten om min egen dödlighet.
Det är jobbigt att överanalysera. Jag börjar misstänka att jag är alldeles för medveten om min egen dödlighet.
