Påven är ett dickhead

There... I said it. Jag skiter fullständigt i att han är Guds ställföreträdare på jorden (eftersom jag inte tror på Gud blir det onekligen något av ett felslut om jag skulle ta det i beaktande), det är något allvarligt fel på karln och hans närmaste. Vatikanen verkar vara ett riktigt fuckup place; "Kondomer skyddar inte mot HIV"... vem fan yttrar något så fundamentalt efterblivet på 2000-talet?! Jo, Vatikanen... that's who! Men häromdagen behagade påven faktiskt justera sin åsikt i den här frågan. Nu heter det att kondom får användas om den ena parten har HIV. Man måste alltså veta säkert att den man knullar har HIV. Annars får man inte använda kondom. Då blir Gud sur. Att ta det säkra före det osäkra är tydligen inget förhållningssätt Vatikanen vill förespråka när det handlar om liv eller död. Fast å andra sidan är det väl främst en fråga om liv eller död för miljoner svartingar i Afrika och vem fan bryr sig om dem anyway? Inte Vatikanen i alla fall. Obviously. Är det bara jag som känner att det här är too little too fucking late? Är det bara jag som känner att påven och hans kardinaler förtjänar en gurka upp i röven? Minst.

Den partipolitiska dimman lättar

Liksom många andra har jag haft ovanligt mycket grubblerier angående höstens val. Jag har för första gången i mitt liv känt mig vilsen i den partipolitiska djungeln. Men på denna av Gud infogade vilodag såg jag äntligen ljuset. Ivrig smskorrespondens med Maria följde:
Jag: Lars Ohly röker!
Maria: Stoppa pressarna! Detta får inte komma ut till allmänheten.
Jag: Jasså? Jag känner en nyvunnen respekt för den mannen.
Maria: Ha ha. Hur fick du reda på detta?
Jag: Dokument inifrån. En expose över offentliga personer som röker.
Maria: He he. Coolt. Någon mer oväntad?
Jag: Nej. Tyvärr. Det är bara Ohly som är kool. Nu slipper jag iaf grubbla över vad jag ska rösta på i höst. Vänstern så klart!
Maria: Ha ha grymt. Vi kan använda det som propaganda för att få folk att rösta rätt.
Jag: Exakt min tanke. Jag menar argumentet som sådant är knappast svagare än något annat.
Maria: Absolut inte. Folk brukar ju vilja rösta på karismatiska ledare. Rökning är karismatiskt!

Tääänk om alla val i livet var så här enkla. Vad fantastiskt det hade varit.

Välkommen?

Leende kund: Skulle du ta illa upp om jag önskar dig välkommen till Sverige?
Jag (inte fullt lika leende): Ja! Här har du kvitto och garantibevis.

Alltså vad fan vad säger man? Tack? Mii no habla sweedish?

Vuxenpoäng vs. tonårspoäng

Jag är ledig från jobbet idag. Så därför har Maria sjukanmält sig från praktiken. För att vi ska kunna kolla klart på best of Jon Stewart, spela Resident Evil 4 och äta afrikanska bakverk. Massa tonårspoäng på det. Saker jag egentligen borde göra på min ledig dag inkluderar: tvätta, städa, gå med i a-kassan, handla, plugga för kommande omtenta etc. Massa vuxenpoäng på det... om det hade skett. Men jag ska faktiskt försöka ta med mig soppåsarna på vägen ut. Och jag är uppe innan kl 12... Äh fuck it, jag är ledig på fredag, kompletterar vuxenpoängen då.

Missuppfattningar i motljus

Maria: Jag är så jäääävla glad att jag inte är singel! Har inte sett en enda kille här [på nef] ikväll som ens ser okej ut!
Och där står jag. Som är singel. Jämt.
Jag: Jaa... det är så här jag har det. Varende jävla helg. Fattaru...
Fast det fanns ju någon där som var söt, det finns det alltid. Det var dock inte den snubben som ramlade fram och glatt hälsade på mig. Och jag hälsade glatt tillbaka i tron att det var ett gammalt hångel. Efter fem minuter återpresenter vi oss dock, och då inser jag att det här inte alls är något gammalt hångel. In fact har jag aldrig träffat den här människan förut i hela mitt liv. (Jag skyller på motljuset.) I samma stund ser jag att han har mjukisbyxor på sig. På krogen. Okej, jag har hånglat med mycket tveksamma människor i mina dagar, men inte ens jag har gått så lågt som socialgrupp åtta. I'll never be that desperate. Jag svär.

Stan kryllar av ärkenollor utan fashion sense

Maria och jag konstaterar tidigt på kvällen att det faktiskt inte är okej att se ut hur som helst. Guldkedja i kombination med tröjan instoppad i rövskrynklarbyxor är exemplevis väldigt långt ifrån okej. När jag, Emma och Maria sedan förflyttar oss till Nef, och det första vi ser är Adebisi, fast vit, med en fjantig liten mössa på sne och allt, känns det nästan som lite humor. Jag älskar att gå ut med min bästis, så klart, eftersom hon är bäst. Problemet är att hon är jävligt snygg och dessutom charmerande vilket resulterar i att det alltid kommer fram jobbiga snubbar och försöker ragga på henne. Den vita Adebisi vill självklart inte vara sämre utan smyger fram:
- Hallå tjejer!
*tystnad*
Jag stirrar stint ner i min drink, Maria och Emma kastar sig snabbt in i ett samtal om gudvetvad i förhoppning om att snubben ska fatta och gå vidare. No such luck. Den vita Adebisi trycker fram sin äckliga labb och vi tvingas hälsa. Uppföljande försök att ignorera denna totala nolla misslyckas kapitalt. Att vara kort, dryg och otrevlig hjälper inte heller. Han börjar prata musik med Maria, som ger allt annat än uppmuntrande och trevliga svar. När snubben sedan börjar ta på henne ryggar hon tillbaka och säger i bitsk ton ifrån.
Vita Adebisi: Ah är det här gränsen går.
Maria: Du, min gräns går där borta någonstans *pekar mot andra sidan av rummet*
Vita Adebisi: Jamen det är ju bra att du kan visa gränserna men ändå vara trevlig.
Jag: Men allvarligt!!! Du måste fan lära dig att se skillnad på folk som är trevliga och folk som inte vill ha med dig att göra!
Vita Adebisi: Öh vaa.. huu
Jag: Alltså helt ärligt, ditt liv kommer bli så jävla mycket lättare om du bara lär dig det.
Vita Adebisi lommar iväg. Maria och Emma kiknar av skratt. Och jag sitter där och inser att det där med smör runt kanterna (som Jon uttryckte det) inte är min grej ens när jag är nästantjugofem. Men den jävla ärketönten förtjänade en avhyvling. Faktiskt. Och jag förtjänade att få ge en.

Sidenote: Jag kunde ana gryningsljuset på vägen hem. Då vet man att våren är här.

Ghettokids i suburbia = good shit

Being a total fuckup, gick jag och köpte The Boondocks "Because I Know You Don't Read the Newspaper" för mina absolut sista pengar. Rent tekniskt hade jag redan spenderat mina sista pengar på ja, gud vet vad. Hursomhelst, jag gillar The Boondocks tv-serien, men det är något speciellt med strippar så jag var bara tvungen att ha åtminstone en av samlingarna. Jag vet, jag är som ett litet barn. Men åh vad det var värt pengarna! Lyssna på detta (funkar även utan illustrationer):

(Kort bakgrundsfakta: The strip depicts Huey Freeman and his younger brother Riley, two black children who have been moved out of Chicago by their grandfather to live with him in the predominantly white suburb of Woodcrest. Huey is a politically perceptive devotee of black radical ideas of the past few decades and is harshly critical of many aspects of modern Black culture. Riley, on the other hand, is enamored of gangsta rapculture and the "thug"/bling-bling lifestyle. Their grandfather is a firm disciplinarian who is offended by their values and ideas. //Saxat från Wikipedia.)
Huey: Riley, from now on I'm taking personal responsibility for your actions. Here is a list of unacceptable behavior. Commit it to memory.
Riley: What? Negro, please... "No disrespecting authority." Man, last year you attacked the principal with three different styles of chinese kung-fu!
Huey: Um, that was different. He was unjust authority.
Riley: "No graffiti." So you're tryin' to stifle my cultural expression?
Huey: No. Uh, that should read, "no graffiti without artistic merit".
Riley: "No stealing"? Don't you always say theft in America is justified because the whole country is stolen land?
Huey: Yeah, I sure do. Well, I quit. Can you at least try to stay out of jail?
Riley: I'm not making any promises...

Förbannade Hisings-lowlife

Alltså allvarligt, när blev det okej att gå omkring ute i offentligheten iförd mjukisbyxor? NÄR?!??! Okej, det är söndag och vilodag och hela den grejen, so fine om du vill ligga hemma och dega i soffan i dina sletna mjukisar, men byt för i helvete kläder om du ska ut och handla. Visst, jag kan erkänna att jag smygit ner till min lokala Statoil i mina pyjamasbyxor mer än en gång. Men för det första handlar det om 3 minuters gångväg, och för det andra är mina pyjamasbyxor i röd velour och jääävligt snygga och för det tredje är Statoil inte beläget i ett köpcentrum. Som om jag inte vantrivs nog på mitt jobb ska jag dessutom behöva bevittna halvfeta medelålders män och tonårspojkar i gråmelerade mjukisbyxor på min arbetsplats. Kamma er för i helvete! Och byt byxor.

Talande tystnad

När jag startade den här bloggen satte jag upp ett internt regelverk. I detta regelverk innefattades bland annat att det här inte skulle bli någon jävla manshatarblogg. Det är därför det har varit tyst. I flera dagar. Om ni undrade. Dock har jag lite kärlek över till Jon Stewart. Trots att han är man.

"Everyone just needs to get over themselves." - Jon Stewart

Fotbolls-VM och horeriet

Så, vår kära justitieminister Thomas Bodström tycker att det är en dålig idé att Sverige bojkottar fotbolls-VM i protest mot människohandel och prostitution. Istället tycker Thomas att det skulle vara "fantastiskt bra" om det svenska landslaget ställde sig upp och sa att de inte accepterar den här formen av modernt slaveri. Thomas tror att denna aktion skulle ha en "fantastisk effekt". Personligen skulle jag se det som den värsta formen av hyckleri. Jag menar helt ärligt, det är nog mer än en medlem i vårt svenska landslag som gått på en strippklubb eller två och köpt sig en hora eller flera, vid mer än ett tillfälle. Eller vad tror du Thomas? Att bekämpa horeri med en annan typ av horeri (eller spel för gallerierna om du så vill) kommer nog ge en allt annat än "fantastisk effekt".

Morgonstund har bajs i mun

Min chef har fått för sig att jag ska börja 30 minuter tidigare på måndagar, vilket gjorde att jag befann mig i Brunnsparken lite tidigare än vanligt och på lite sämre humör än vanligt. 4 minuter kvar tills bussen går. 4 minuter=1/2 cigg. Det visar sig dock att den tändare jag förvarat i min högra kappficka more or less sen jag köpte plagget i fråga, inte ligger på sin plats. Tittar mig omkring efter fellow smokers. Ingen vid min hållplats, ingen på hållplatsen mittemot. Faktum är att jag inte ser en enda rökare i hela jävla Brunnsparken! Har jag sagt att jag hatar 00-talets hälsotrend? Bussen kommer. Självklart finns det inga sittplatser, utan jag blir stående i mitten av bussen. Hamnar mittemot en snubbe som drar fram en Nokia 3310 ur fickan. En. Nokia. 3310. Har jag sagt att jag får något vilt i blicken när jag möter teknikfientliga människor? Fula skor hade han också. Jättefula.