Din mamma jobbar inte här!

Bloggen har flyttat!

2009-09-06T02:26:00.004+02:00

Jag råkade radera bloggertemplaten och först tänkte jag att jag skulle börja om men jag orkar fan inte och jag hatar jävla kukblogger anyways så nu är bloggen flyttad till Wordpress. Håll till godo: http://lifeofatvjunkie.wordpress.com/

Btw

2009-09-03T05:44:00.003+02:00

Jaaa jag ska försöka blogga klart om semestern. Kom hem idag. Måste landa lite först.

(Notera "försöka".)

Social_media_ångest

2009-09-03T05:30:00.002+02:00

Jag får dåligt samvete över att jag inte vill/orkar/kan följa alla som följer mig på Twitter. På ricko. Jag känner mig som en dålig människa och framförallt känner jag mig som ett osocialt asshole i en social media setting. Men jag ÄR ju ett osocialt asshole IRL också så det är klart att det avspeglar sig i mitt beteende på nätet. Och man orkar verkligen inte försöka förklara sig i feeden heller för det blir bara fel och så blir det som att man är ute med håven och jag föraktar verkligen folk som twitterhåvar. Så jag addar några som skriver roligt och inte har barn (Alldeles för många i followingskaran som har barn, måste försöka upprätthålla en jämn fördelning.) för att lätta mitt dåliga samvete. Sen känner jag lite för att skjuta mig själv i frontalloben för att jag överhuvudtaget ödslar känslor på det här.

Semesterdag 6: Sightseeing i San Francisco

2009-08-26T08:05:00.022+02:00

Det underbara med att vara i San Francisco är att man äntligen kan gå när man ska ta sig någonstans. Precis som hemma. Förutom att benmusklerna får jobba tio gånger så mycket. Så vi promenerar ner till Fisherman's Wharf. Jag har nästan inte hört folk nämna San Francisco utan att nämna Fisherman's Wharf. Efter att ha varit där kan jag inte för mitt liv begripa varför. Visst, man ser Alcatraz (har ett suddigt foto men det är så dåligt att det inte ens är bloggvärdigt), visst de serverar clam chowder i brödskålar, jättepittoreskt. Men vad fan... Det luktar fisk överallt, gatan är nedlusad av turistbutiker som säljer crap (typ shotglas där det står "I got wasted on Alcatraz!") och en bit bort på gatan står det en svart man som har klätt ut sig till silverstaty. Big fun! Not. Det är mycket möjligt att någon av fiskrestaurangerna nere i hamnen är väl värda ett besök men... orka. Orka barn, orka feta humorlösa turister. Ja, jag är medveten om att jag är också är turist och gör klassiska turistiga saker men jag är åtminstone rolig. Så pass rolig att jag tagit exakt samma bild på Fisherman's Wharf-skylten som alla andra turister men ironiskt!

Det pushas en del för bing här. Såg den ganska skojiga reklamen när vi var på bio och tittade på District 9. Inget anmärkningsvärt med det men det kändes lite udda att efter att ha tagit ett suddigt foto på Alcatraz titta ner och se den här stickern helt utan vidare sammanhang nere i Fisherman's Wharf.

Efter att jag har spytt galla på alla turister och fått anse mig vara förmer ett tag styr vi stegen up town mot down town. Jag blev helt tagen av arty-projektet nedan. Jaaa jag är väl fortfarande någon form av boknörd. Jag fattar så klart inte alls vad grejen med den här "installationen" är, vad den heter, om den är permanent, vem som gjort den etc. men fint var det.

Ja ni fattar, det är böcker som hänger i linor (tror kanske att de lyser om natten) och så är det ord/meningar på olika språk som är tryckta i marken under, som att orden ramlat ur böckerna. Jag blev helt aaaaww-ig. Vidare till obligatorisk promenad genom random gata i China Town. Det hade ju varit roligare om det olika städerna hade haft fantasi nog att döpa sina kvarter med en stor population of asian descent till något ja, lite mindre same same. Men men, det var fina röda lyktor, det fanns mycket plotteraffärer och det stod gamla visa kinesiska tanter på varje gathörn.

Det fanns även en rad möbel- och inredningsbutiker med galet dålig smak. Den här bänken ville jag dock köpa med mig hem och placera i Emma och Mattias trädgård.

Vi tog en sittpaus vid Union Square. Personligen är jag väldigt imponerad av det sjukt uppstrukturerade parkhänget. Älskar stenbänkarna! Btw, det står Tiffany & Co på byggnaden man skymtar längst ut till vänster. Vid det här tillfället bar jag dock en outfit som inte var värdig Tiffany så jag fick skjuta upp det besöket. Man kan faktiskt inte gå in på Tiffany i svettig jersey-klänning. Det passar sig inte.

Till skillnad från alla andra som någonsin varit i San Francisco beslutade vi oss för att ta en tur över Golden Gate-bron. Andra sidan påminde mycket om andra sidan av bron där hemma. Kallt, blåsigt och ogästvänligt. Addera dessutom crazy fog. Den såg verkligen ut som brandrök och rörde sig med en imponerande hastighet ner för berget (svårt att fånga hastigheten på bild dock).

Mitt bland alla "Alex + Meg" och "Susan and Emily was here! -08" hittade jag det här nedkladdat på muren vid utkiksplatsen. Med tanke på de senaste årens mode kan man väl onekligen säga att han/hon lyckades (När ska folk sluta bära trekvartsleggings egentligen?).

Ni vet alla vad jag tycker om män på tvåhjulsdrivna motorfordon, men jag ääälskar det här motorcykelgänget. Nudie-jeans och Vans liksom!!! Anledning till att de radat upp sig så fint är för att Pete ska ta en bild på dem. De kom från LA så det var också turister, om än inte lika långväga.

Ja och så var det ju bron då.

Det finns faktiskt två broar. Här nedan ser ni Bay Bridge. Den är, till skillnad från Golden Gate, grå. Jag gillar Bay Bridge bättre. Den är lite av en underdog.

Semesterdag 5: Från Santa Cruz till San Francisco

2009-08-23T05:22:00.017+02:00

Naturligtvis blir det klassisk dinerfrukost när vi vaknar i Santa Cruz. Sedan en tur ner till huvudgatan, denna gång i dagsljus. Jag hittar Urban Outfitters och en timma senare är jag två klänningar + lite annat småplock rikare och en tusenlapp fattigare. Huvudattraktionen (eller den enda attraktionen om man vill vara syrlig) i Santa Cruz är Santa Cruz Beach Boardwalk.

Badstrand, tivoli, skräpmat och overall super fun time all in one. Stället är naturligtvis packat med barn. Jag gillar som bekant inte barn. Men jag tar en liten promenad barfota längst sandstranden och njuter av det fina vädret ändå.

Jag åt min första glass på kalifornisk mark. Vaniljglass mellan två chocolate chip cookies doppad i choklad. Jag gillar onekligen konceptet.

Det är väldigt strikta regler kring the fun time på boardwalken. Jag rökte dock ändå, eftersom jag är en sådan rebell. Eller ja, jag såg inte skylten förrän vi var på väg därifrån.

Väl i San Francisco inser jag att det lutar precis lika mycket som man sett på TV. Väldigt fascinerande. (Okej, bilden kanske inte riktigt visar den mest extrema lutningen men ni fattar.)

Vi har bokat rum på ett Greenwich Inn vid Pacific Heights. Billigt men ganska skabbigt. Den fria parkeringen uppskattas dock av plånboken och det visar sig dessutom ligga i ett riktigt trevligt område. Kanske inte riktigt gångavstånd till Haight Ashbury (hippiekvarteren) men vi promenerade upp dit ändå. Backe upp och backe ner... Jag gillar som bekant inte hippies men det fanns en hel del värda streetwarebutiker i området brevid alla smokeshops och Goa-butiker. Blev tyvärr inte så mycket fotande, var upptagen med aawwa mig över alla fina hus och mäktiga vyer. Lyckades dock knäppa en fin bild på det lustiga ljuset över bukten.

Okej, det här med att fota roliga/lustiga skyltar på sin semester är ju sällan så givande för omvärlden som man vill att det ska vara, men den här bilden som var tryckt på ett skyltfönster uppe vid Fillmore är verkligen konstig. På så många plan. Förstod aldrig vad det var för verksamhet som bedrevs där.

Vi hamnar på en bar ungefär runt hörnet från motellet, kändes lagom första kvällen. Till min stora lycka spelar de Girl Talks Feed the Animals på repeat!

Jaaa det står Svedka Vodka på glaset bakom bartendern!!! Jag blir så oerhört provocerad och vill bara gapa att det inte alls är "äkta svensk vodka" utan ett amerikanskt jävla påhitt som dessutom smakar skit!!! Turligt nog kunde man även bli serverad en hederlig Bacardi Razz med Sprite. Just like home.

Det här kvällen blev första gången på jag vet inte hur många år som jag köpte fysiska skivor. Av två random snubbar som kom fram på gatan när jag stod och rökte och tryckte in sina iPod-hörlurar i öronen på mig. Det var så klart hiphop. Jag kunde så klart inte motstå. Lyckades dock förhandla ner priset på första skivan från 10 dollar till 5 dollar genom att i gäll röst utbrista "Boooy you're ripping me off!" till snubbe nummer 1. Det visar sig att snubbe nummer 2, artistnamn Diego Trinidad, spelat in sin skiva i Uppsala. "I looove Sweden man! Sweden's the greatest!" Jag frågade om han kände till några svenska rappare, "I like Professor P. He's really good, I like his style." Mäktigt svar. Blev tvungen att köpa hans skiva också.

Glädjande nog kan jag även meddela att Göteborgshumorn frodas även i Fog City.

Semesterdag 4: On the road mot Santa Cruz

2009-08-23T03:48:00.011+02:00

Jag har planerat att gå upp sjukt mycket i vikt under den här semestern. Alltså typ rulla av planet Men när vi nått fjärde semesterdagen har jag ännu bara klämt i mig en donut. Visserligen med strössel men ändå klent. Jag börjar dock jobba på det:

Jaaa den lila påsen är Dark Chocolate m&m's. Love it! Problemet med att lägga på sig är dock att jag inte är mer hungrig här än jag är hemma. Jag skulle vilja passa på att äta alla lättillgängliga onyttigheter mest hela tiden men i slutet av dagen har jag ändå bara ätit två, max tre gånger per dag. Och godissuget är sorgligt nog mindre än det brukar vara hemma!!! Visst kommer jag köpa med mig ett lager hem men det är ju inget roligt att bli fet i Göteborg liksom.

Vi äter lunch i underbara Santa Barbara. Ångrar att jag inte fotade där, så sjukt mysig stad! Tänk Stars Hollow fast på västkusten. Goda pannkakor hade de också. Det var typ här jag insåg varför de smetar in sina pannkakor/våfflor i smör, jag har alltid varit anti och tyckt det verkar äckligt men det är så satans gott!

Sen är det lång lång biltur mot Santa Cruz. Säga vad man vill, men det är ganska mäktigt att sitta i bilen och lyssna på Born to Run med den här utsikten utanför rutan:

Framåt kvällen är vid framme i Santa Cruz. Nytt motell som ser likadant ut som alla andra motell här. Av någon anledning fungerade dock inte deras wi-fi men kvinnan i receptionen var vänlig nog att ge mig lösenordet till grannmotellets nätverk så jag slapp få totalt Twitter-withdrawl.

Vi promenerar ner till huvudgatan i Santa Cruz. Notera julgransbelysningen på träden. De har det överallt här, till synes året runt. Love it! Tyvärr lägger alla hippiepundare sorti på den annars mysiga stämningen.

Vi hittar en uteservering med grisvärmare. De varma sommarkvällarna/nätterna jag sett fram emot så mycket har jag insett att jag kan se mig i stjärnorna efter. Naturligtvis får man inte röka på den totalt öppna uteserveringen men jag gillar konceptet med att man få spä ut sin egen drink.

Semesterdag 3: Beverly Hills och West Hollywood

2009-08-22T01:37:00.015+02:00

Vi lämnar Huntington Beach och beger oss uppåt staden. Men först ett stopp på RadioShack för att inhandla ny strömsladd till HP'n eftersom det visar sig att den reseadapter jag inhandlat på Teknikmagasinet inte passar med jordade kontakter. Man kan ju tycka att det vore lämpligt att informera kunderna om det vid köp eftersom det änna är något man tar för givet. Tur att jag inte hade med mig min plattång, då hade jag gått bananas.

Amerikanerna älskar som bekant sina bilar. Och pengar. Så turligt nog behöver man inte gå ur sin bil för att hämta sina pengar. Här ser ni Pete i drive-trough ATM'n. Smidigheten kanske lämnar en del övrigt att önska.

Blev sjukt mycket bilåkande den här dagen. Turligt nog lyckades jag äntligen hitta iPod-synken i bilen.

Tanken var egentligen att vi skulle stanna till i Venice Beach men vädret var så trist på förmiddagen att vi drog direkt till Beverly Hills.

Jag fick äntligen shoppat lite. Tyvärr vara Sephora i Beverly Center en besvikelse (turligt nog har jag hittat ett fantastiskt välsorterat Sephora bara ett par gator från vårt motell i San Francisco). lyckades dock hetsköpa ett par läppglans och chokladfudgeluktande duschcreme. Hann bara gå igenom halva köpcentret men fick köpt krimskramsörhängen, presenter till Maria, svarta sneakers (hittar aldrig snygga svarta sneakers hemma) och en handväska jag inte kommer kunna använda förrän till våren.

Av en ren slump hamnade vi i våra försök att få ett bra foto av Hollywood-skylten på en väg som ledde upp i Hollywoodhills. Eller ja, bilvägen gick en liten bit, sen var det gångväg resten. En lååååång och slingrig och brant jävla gångväg upp till skylten. Bilden gör inte vägen rättvisa, tro mig. Vi snackar ca en timmes hiking upp. Det gick något snabbare ner, turligt nog.

Typ som kvällspromenaderna med Jonas gånger 100. Men det var mäktig utsikt, tyvärr gjorde smoggen det svårfotat men ni kanske anar:

Uppe vid skylten (eller ja, så nära man nu kunde komma från det här hållet, det var inte så att man kunde röra vid den liksom) hittade vi källan till alla joggare jag förbannat på vägen upp. Ett gated community. Förmodligen med extremt rika, och uppenbarligen extremt hurtiga, människor. Aja, här är the money shot of the Hollywood sign som kostat blod, svett och smutsiga sneakers:

Vi påbörjar vår färd ut ur LA, men först en tur längst Hollywood Blv där jag lyckats ta en suddig bild på Kodak Theater. Kan väl inte säga att jag kände Oscars-stämningen direkt men det var ändå ett semi-stort ögonblick.

Efter ett visst virrande kring route 101 lyckas vi hitta ett billigt OCH fräscht motell en bit utanför LA. Morgonen efter insåg vi varför det var så billigt.

Semesterdag 2: Huntington Beach

2009-08-22T01:00:00.012+02:00

Tittar ut genom motellfönstret och himlen är lika grå som den brukar vara hemma. Med den stora skillnaden att jag faktiskt inte var hemma utan i LA. Vädret blev dock bättre runt 13-tiden. Så pass bra att jag äntligen kunde gå barfota på sandstranden och doppa fötterna. (Fotfotandet är en fin semestertradition värd att hålla vid liv.)

En timma senare badade jag. Guldbikinin höll. Lite oväntat att jag skulle känna ett så starkt strandhängsug, inte riktigt min grej egentligen. Men å andra sidan, Saltholmen ain't got nutin' on this:

Sen var det ju det här med att äta. Det blev mexmat på Fred's. Sjukt gott (bättre quesadillas än Kings Head faktiskt) men världens sämsta och långsammaste service. Vad är grejen med att det ska vara typ fyra olika personer inblandade i ens matbeställning?! En som visar en till bordet, en servitris som tar beställningen och ställer ut drickor, random människa som kommer ut med maten och så ytterligare någon som springer kring bordet vars uppgift är oklar. Tror de verkligen att det blir lyckat? Ja, jag förstår att de strävar mot någon form av full sysselsättning här men hallo överbemanningsfail!

Eftersom man är rätt bilberoende i LA så var det inte riktigt aktuellt att gå ut och dricka öl om kvällarna (Har fortfarande inte lyckats lista ut hur folk lyckas gå på krogen i LA. Designated driver jämt?) så det blev bio. Jaaa Cowie det blev District 9. MEN naturligtvis slog cepejetlaggen till lagom till filmen började. Ni vet, när man sitter och nickar till ofrivilligt hela tiden trots att man sitter och slår sig själv i huvudet. Övriga biobesökare lär ha gett mig både en och två diagnoser. Tror dock inte jag missade allt för många scener, men den ska ses om när jag kommer hem. Och ja, jag gillade den. Mer splatter än jag trott, LOVE IT! Älskade även den mäktiga biolobbyn. (Bergakungen, släng dig i väggen.)

Semesterdag 1: Från Göteborg till LA

2009-08-20T09:29:00.016+02:00

Det är nog ingen som har missat att jag är på semester. I Kalifornien. Jag tänkte göra ett tappert försök att bildblogga min vistelse. När vi åkte från Landvetter såg det ut så här:

Det kanske inte framgår riktigt på bilden, men det regnar ymnigt. FOAD GBG liksom. Resan över gick förvånansvärt bra. Lustigt nog blev jag inte rövknullad i passkontrollen i varken London eller LA, något jag vid det här laget annars har börjat ta för givet. Det var inte ens någon som frågade var jag kommer ifrån egentligen. Väskorna kom fram som de skulle och både jag och mitt resesällskap (hädanefter refererad till som Pete) var förvånade över hur smidigt allt hade fortlöpt. När vi kommer till Hertz för att hämta vår Ford Focus visar det sig att bilen vi bokat är defekt. Pete lyckas hustla till oss en Ford Mustang till samma pris som kompensation för det (icke existerande) besväret.

En mycket nöjd Pete kör till Comfort Suites i Huntington Beach som trots en billig penning visar sig tillhandahålla både fungerade wi-fi, fräscha toaletter och våffelfrukost.

Jag sov en del på planet och det strålande solskenet gör så klart att all trötthet är som bortblåst. Trots täta och faktiskt fullt ätbara måltider på planet är dock suget efter amerikansk diner-mat ganska kraftigt så vi åker ner till stranden (Som bekant måste man ta bilen överallt i LA vilket så klart är en partiell förklaring till fetman.) och äter på Ruby's Diner. Visserligen sjukt turistigt men vem bryr sig om sådan första dagen på semestern. Och när man dessutom blir serverad en sjuuuukt god avocadomacka och äppelpaj med glass OCH grädde.

Det är Ruby's ni ser längst ut på piren. Väldigt idylliskt. Visst ser vädret härligt ut? Tyvärr måste jag call bullshit på 350nånting soldagar per år. Vilket jag kommer skriva mer om senare. Men det största problemet är att det runt kl 17-18 blev CEPEkallt! Och där stod jag på piren i min polkadotkjol, linne och lilla kofta och kände mig extremt jävla blåst. Blev tvungen att panikköpa en hoodie på American Apparel. Kl 20 hade solen gått ner och jag började hetsa runt i olika surfshops för att hitta ett par jeans vilket naturligtvis var helt omöjligt. Amerikaner har som bekant den sämsta smaken EVER när det kommer till jeans. Visar sig även att det inte är bekanta med fenomenet chinos. (Jonas skulle gå under om han bodde här.) Det hårda klimatet (och tröttheten) gör att vi bestämmer oss för att ta ett par öl på terassen utanför motellrummet istället. För ja, i USA kan man köpa alkoholhaltiga drycker kl 22 en söndag.

Jag köpte Peanutbutter m&m's också. Fem år är en lång väntan på godis så jag köpte tre påsar. Fler lär det bli. Tyvärr var Mojito på flaska något av en besvikelse.

Området kring motellet var väldigt typiskt LA. På både gott och ont. På sätt och vis stämningsfullt men jag blev extremt äcklad av hur stört mycket snabbmatsställen de lyckas klämma in på en och samma gata. Fast på kvällen när man bara såg neonljusen tog stämningsfullheten över.

Nu när jag lagt upp en del bilder från första dagen känns det så klart som jag borde ha fotat så mycket mer. Men då hade jag å andra sidan varit tvungen att stå ut med Bloggers undermåliga bilduppladdningstjänst än längre och risken finns då att jag hade skjutit mig själv i huvudet. Därför får ni nöja er med bilder från först semesterdagen for now, trots att jag imorgon påbörjar min femte. Ska försöka komma i synk. Promise.

Update

2009-07-29T23:26:00.005+02:00

Facebook-gruppen "Kärleken Är" har nu 78 medlemmar. (Jag är inte en av dem.) I gästboken delas det ut "Hjärte-Kramisar !!!!!" och talas instämmande om att "Störst av allt är kärleken!". Bland fotona finns förutom en svartvit bild på ett naket par som står kön mot kön, även en bild på stenar i ett vattendrag. Så romantiskt att man bågnar. Någon har även utlovat att lägga upp bilder på filmkyssar. Han kommer att pausa i filmen och ta foto med sin kamera. Det är sannerligen en ynnest att få dela värld med dessa människor.

Tisdag 21 juli 2009

2009-07-22T01:16:00.003+02:00

- På allvar övervägt om livet med benprotes skulle vara så himla tokigt.

- Druckit kaffe/te med tillhörande kaka på 7-elevens uteservering med Maria och Jonas. Det ligger något djupt perverst och white trashigt över att fika på 7-eleven, att faktiskt sitta där utanför med sin takeaway-mugg man annars är så van att promenera omkring med. Jag är en erfarenhet rikare.

- Skapat ett Facebook-fotoalbum med katterna som den crazy cat person jag är. Lyckades dock begränsa mig till åtta bilder (fyra per katt).

Kan inte alla på Facebook bara sluta böga?!?!?

2009-07-18T21:25:00.008+02:00

Vänligen notera besöksadressen.

Benkramp

2009-07-18T20:16:00.009+02:00

Som jag nämnt tidigare har jag haft lite ont i högerbenet. Plötsligt slog mig tanken att det kanske är en blodpropp. Inte på det paranoida inbillningssjuka sättet utan tanken frammanades av rationellt tänkande. Jag har rökt i över tio år, jag brukar p-medel och jag motionerar inte. Okej, risken är väl inte överhängande, min poäng är bara att det är möjligt. Så jag gjorde vad alla normala, gravt internetskadade, människor gör år 2009: jag twittrade en läkare. (Rent tekniskt soon to be läkare men han har ändå kommit så pass långt i sin utbildning att han kan anses tillförlitlig.) Tydligen ska man mäta sina vader med ett måttband och jämföra dem sinsemellan. Jag nöjde mig med att titta på dem, klämma lite och konstatera att de är jämnstora. Känner mig lugnad men som Dr. Klang sa är det "tyvärr alltid flytande med symptom". Vilket i min värld innebär att om det blir värre uppsöker jag vård. Jag vill klargöra att jag inte är den som nojjar över krämpor och liknande, jag har bara en överdriven medvetenheten om min egen dödlighet. (Ja, nu kan man internlänka bloggen igen. Låtom oss fira!)

En kommentar till bristen på kommentarer

2009-07-18T03:42:00.002+02:00

Jag vet att ni närmast sörjande som fortfarande läser saknar möjligheten att kommentera. Men... jag älskar att det här är mitt alldeles egna hörn där bara min röst hörs. Alltså jag ÄLSKAR det! Jag veeet att det inte är okej att tycka så, att det går emot alla regler för hur man ska bete sig om man bloggar och det ska ju vara så himla gulligt och puttinuttigt att kunna interagera med sina läsare och hail tvåvägskommunikation och nya perspektiv på sina egna tankar och jadajadajada. Visst, egentligen kanske jag borde skriva min jävla dagbok i mitt eget privata word-dokument men det skulle helt enkelt inte vara lika roligt. För mig. Och ni kan se det så här; ni slipper att fundera ut skitnödiga och överintellektuella kommentarer som analyserar sönder det jag skrivit. Så egentligen är det en win win. Bra va?

Fredag 18 juli 2009

2009-07-18T02:59:00.007+02:00

- Efterlyser min försvunna Dogma-dvd på Facebook. Får svar och förhoppningsvis kommer den åter vara i mina ägor innan sommaren är slut. Blir imponerad över att Facebook faktiskt är ett verktyg.

- Förklarar jihad mot klädindustrin. Det är helt absurt att de ska göra alla storlekar större bara för att tjockisarna ska få tänka "Åhh jag är minsann en medium!". De blir ju de facto inte smalare av det, resultatet blir istället att vissa (jag) helt plötsligt inte har någon storlek. Låt en small vara just small!

- Äter sashimi-tallrik på Hello Monkey för första men absolut inte sista gången. Bestest thing ever!

- Har på mig min nyinköpta Filippa K-kjol. Jag älskar den. Förmodligen sommarens bästa köp.

- SMSar min frisör och uttrycker min eviga tacksam över att mitt hår återigen är fab.

- Får psykbryt på electron på Nef. Varför tror Göteborg att den är Berlin? Kan inte alla dj's bara kamma sig, inse att det inte är år 2005 längre och spela musik folk kan sjunga med i. Lillebrorskomplex fail.

- Inser efter samtal med Agnes att mitt ex, tragiskt nog, inte är den enda som tror sig vara immun mot klamydia.

- Finner tröst i tanken att jag om en månad är i Los Angeles. Jag finner inte ord för hur skönt det ska bli att vandra på nya gator och se idel obekanta ansikten (på tal om att jag spottat två gamla strul under loppet av en dag).

Torsdag 16 juli 2009

2009-07-16T23:41:00.006+02:00

- Vaknade vid sjutiden av ålderdomssmärtor i högerbenet.

- Lyckades tack vare hjälpsam och uppfinningsrik bartender på Pustervik konstatera att det går alldeles utmärkt att göra gott iste med vanligt lösviktste.

- Åt middag på La Sombrita med Maria och Oskar. För första och sista gången.

- Inser att jag och Maria (hittills) omedvetet varit extremt skillade på att undvika turistrestaurangerna. Hoppas det kan fortsätta på det viset trots dagens missöde.

- Fnissade gott åt en ny take på klassiskt Hitler-klipp som jag hittade på världens bästa Tumblr:

- Fick 5 samtal från jobbet på min lediga dag.

Onsdag 15 juli 2009

2009-07-16T22:11:00.005+02:00

(Jag har alltid hatat rubriksättning anyways.)

Var på Colors vilket i sig knappast är unikt MEN:

- En 21-årig kille försökte tvångsdansa med mig, men jag gick artigt därifrån. Trots smicker och påstådd rikedom. Not in it for the lulz.

- Klargjorde för Ola att det inte är okej att han tar hem en 19-årig asiatiska från sin Kina-resa.

- Twitter-shot-meetup!

- Inser att om en man frågar vad jag gillar för musik ska jag alltid, ALLTID svara: "Beyoncé." Och sätta punkt där. För av någon anledning ska de alltid battla mig i musikkunskap och de är alltid smaklösa idioter (vill man prata hiphop kan man inte droppa Fort Minor som sin favoritakt) och det slutar med att jag är otrevlig och himlar med ögonen.

- Hade confession-session och twittrade om ett lastgammalt ligg.

- Blev erbjuden efterfest med basilika, te och inte en, utan TVÅ gitarrer.

- Bjöd söt pojke på cigg på Nef-parkeringen. Tragiskt att det får ske så sällan.

- "På väg hem från krogen"-samtal där jag lekte gammal vis tant. (Vill tro att det inte hänt förr.)

- Fyllefotade Linnégatan "Åhh Göteborg är så vackert i gryningsljuset!" (se nedan).

- Lärde mig en gång för alla att nattrafiken på onsdagar är icke-existerande.

- Skickade 35 sms till Maria under promenaden hem. Tack gode gud för Tele2 Kompis.

Tisdag 14 juli 2009

2009-07-15T01:26:00.007+02:00

- Hällde upp kattsand istället för kattmat i katternas matlåda.

- Försökte åma till mig cupcakes på Twitter. Halvlyckat.

- Fick mitt första av vad jag misstänker är en never ending forwarding av FB-spam innehållande följande uppmaning (notera gärna våldtäkten på det svenska språket):

Facebook har nyligen blivit mycket överfulla, det har många medlemmar
klagat över att Facebook håller på att bli mycket långsam. Uppgifter visar att orsaken är att det finns för många icke-aktiva Facebook medlemmar och å andra sidan också många nya Facebook-medlemmar. Vi kommer att skicka det här meddelandet runt för att se om medlemmarna är aktiva eller inte. Om Du är aktiv skicka till minst 15 andra användare använda Kopiera + Klistra in för att visa att du fortfarande är aktiv. * De som inte skicka meddelandet inom 2 veckor kommer att tas bort utan tvekan att skapa mer utrymme .* Skicka detta meddelande till alla dina vänner och visa mig att du fortfarande är aktiva och du kommer inte att utgå.

Grundare av Facebook,
Mark Zuckerbe

- Idiotförklarade alla på Facebook på Twitter. (Möjligt att detta inte är helt unikt utan faktiskt har skett förut.)

Denna dagen, ett liv

2009-07-15T00:40:00.002+02:00

Jag har väldigt lätt för att känna att jag inte har något liv. Sedan inser jag att klyschan är sann; livet är det som sker just nu. Medan jag är upptagen med att tänka på annat. (Att hävda att jag faktiskt gör upp planer vore att tänja sanningen en aning.) Det är naturligtvis extremt panikartat att tänka i dessa banor, "NEJ det här är så fan heller mitt liv!". Ibland är känslan av kontinuitet i vardagen nästan kvävande. Samma spårvagn, samma jobb, samma gator, samma krogar, samma klubbar, samma caféer, samma vänner samma allt. På gott och ont. MEN, och det här har jag listat ut alldeles på egen hand utan hjälp av en livscoach: Det finns något unikt med varje dag. Något man inte gjort, sagt, tänkt, tyckt, skrivit tidigare. Ramen för alla händelser må vara densamma men innehållet är, i viss utsträckning, nytt för var dag. Det behöver inte nödvändigtvis vara något enbart positivt, men det dämpar åtminstone känslan av att dagarna bara flyter förbi. Jag har därmed kommit fram till att det är väl värt att reflektera över uniciteten i var dags vardag.* Oavsett om det som särskiljer just den dagen från de föregående är aldrig så litet, fånigt och betydelselöst. Fokus bör ligga på de små skeendena snarare än de stora omvälvningarna.

*Feel free to call me a hippie.

Insikt

2009-06-29T22:44:00.002+02:00

Ibland blir det så himla uppenbart varför ens ex är just ens ex. Det här är en sådan dag. Det här är även en sådan dag jag är löjligt tacksam över att vara ensam. Min första instinkt är att ringa honom och fråga vad fan han håller på med och om han tänker med röven typ. Sen inser jag att det inte är mitt problem längre. Det är skönt. Knivmörda gärna någon på stan, what the fuck do I care liksom.

Notis

2009-06-20T10:24:00.002+02:00

När jag T9:ar mitt efternamn blir det "fail". Mitt namn är Lisa Fail. Det tycker jag vi alla kan avvara en minut att gotta oss åt. Frågan är om det ska bli mitt nya internetalias?

Quiza min röööööv! [del 2]

2009-06-18T09:28:00.003+02:00

Tydligen vill alla veta när de ska gifta sig. Åtminstone alla tjejer. Det enklaste sättet att ta reda på detta är naturligtvis att göra ett Facebook-quiz. Det lustiga är dock att det framförallt är tjejer som redan har satt ett datum som gör testet. Bara för att de ska kunna kommentera sitt eget quizresultat med orden "Hehe, jag tror det blir lite tidigare än så. ;-)." Är folk verkligen så här vidriga? Facebook får mig att vilja ta livet av mig alternativt aldrig mer interagera med en levande människa igen. Tacka vet jag The Sims 3.

Och nej, det är inte en jävel som bryr sig om vilken Astrid Lindgren-karaktär du är.

Quiza min röööööv!

2009-06-16T22:09:00.005+02:00

Det tragiska med quizen* på Facebook är att man varenda gång tänker "Den här quizen är så fånig att jag inte behöver blocka den. Jag känner inte ytterligare en människa som är så efterbliven att han eller hon på fullaste allvar kommer att vilja veta svaret på frågan "Vilken spårvagnshållplats är du?". Men det gör man. Alltid. Och när man inser att man känner typ fyra personer som uppenbarligen saknar all form av substansiell humor (de ska alltid följa upp sitt quiz-resultat med ett hurtigt hehe, där ser man/Jag visste det!!!/attans!/:-) ) vill man aldrig mer lära känna en ny människan någonsin ingen för uppenbarligen känner man redan tillräckligt med retards. Social media my ass!!!

*quizesen? quizis? quizsen? quizes?

Vad fan!

2009-04-06T11:46:00.004+02:00

Vad fan är det här för jävla dag?! Det går inte att komma loss! FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN!

UPDATE kl 11.54: Jag har tagit på mig mjukisbyxor och förflyttat mig till soffan nu. Är jättehungrig och överväger att ta mig ut till köket och fixa frukost. Solen skiner utanför och jag försöker ta reda på om det är varmt. Via Facebook. Känns ovärdigt att öppna balkongdörren och känna efter.

UPDATE kl 13.27: Jonas försöker sälja in idén om öl och fotboll i Sannaparken. Jag tänker mer varm choklad och tusen cigaretter. Jonas hävdar att det är för varmt för varm choklad (there's my weather report). Försöker motivera mig själv till att duscha. För allas trevnad. Undra vilka vårskor jag ska ta? Borde platta håret också. Suck...

Årets uttryck

2009-04-03T20:03:00.001+02:00

"Jag trivs inte i min själ just nu". Courtesy of Julia.

Dagens efterapning

2009-03-08T23:16:00.003+01:00

Ja, så jag blev ju så klart tvungen att göra som alla andra. Jag googlade "Lisa är". Naturligtvis visste jag redan innan att jag inte skulle bli nöjd med resultatet och ska vi se det som någon form av spåteknik som siar om framtiden kan jag lika gärna ta livet av mig med en gång. På första resultatsidan hittar vi, and I kid you not:

Lisa är
- tillbaka i slalombacken. Jag har inte åkt slalom på ca 20 år och jag var dålig på det redan då. Det var ångest, det var kallt och jag fakkade alltid upp i liften.
- trött. En sanning utan modifikation och tydligen ett permanent tillstånd.
- receptarie. No comment.
- sjuk. Ja, det fattas väl bara det.
Dessutom är jag tydligen gift med en man som heter Kent och bor i en villa som vi äger. Mitt framtida jag - en trött och kroniskt sjuk receptarie som åker slalom tillsammans med min man Kent och mina tre barn (förutsätter att jag och Kent har ynglat av oss) på sportlovet. Ja, why the fuck not! När jag steg innanför dörren för ungefär 30 minuter sen övervägde jag seriöst att skippa att gå online och bege mig direkt till Wisteria Lane. Som ni märker valde jag det tidigare. Ännu ett misstag att addera till livslistan.

Kvällens sms

2009-03-01T04:19:00.002+01:00

Jonas mobil kl 04.10
Lisa det var fantastiskt roligt ikväll tycker jag. Jag gillar dig. Jag vill inte ligga med dig.

#followfriday

2009-02-28T07:13:00.003+01:00

Ja, klockan är strax efter sju en lördagmorgon. Och nej, jag kom inte hem från krogen nu, det hade varit legitimt. Istället ville jag efter att ha haft två ångeststressfyllda lediga dagar ha en lugn fredagkväll och stannade därför hemma framför datorn. Lyssnade på TWiT, strötittade på mutead tv, fjäskade med katterna och slösurfade. Jag har ett något suspekt sömnmönster som innebär att om jag somnar innan klockan 24 så vaknar jag oftast igen någon gång mellan kl 3-5. Det brukar inte direkt vara någon ansträngning för mig att hålla mig vaken till kl 1-2 och det var det inte denna kväll heller. Liiiiiktförbannat vaknar jag halv fem. Kan inte somna om. Jag brukar vara the master på att somna om men det bara går inte. Nu är klockan som sagt strax efter sju och jag måste ändå gå upp och jobba snart så man kan lätt säga att sömntåget lämnat stationen. Jag försöker roa mig på Twitter men inser att alla jag följer är svenskar och därför ligger och sover nu. Det är dött i feeden. Klickar på alla länkar på nytillagda macfail. Nördskrockar åt en av Flickr-bilderna. Addar fejk-Jan Guillou och fejk-Björn Ranelid. Misstänker att det är samma människa bakom dem båda, men det spelar ingen roll. Det är roligt. Särskilt fejk-Jan. Åtminstone när man är så trött som jag är just nu.

När viljan inte räcker till

2009-02-24T22:43:00.003+01:00

Jag vill skriva så mycket. Här, på Ohsohightech, på När jag blir stor ska jag rädda världen och helst skulle jag vilja starta en blogg till. Min emo-blogg. Men när hjärnkapaciteten inte räcker till för att klara av att hålla koll på enkla saker som att hämta ett par nycklar, att räkna en dagskassa till 3000:- liksom man gjort tusen kväller förr, då blir det inte mycket skrivet. Huvudet är fullt av halvfärdiga tankar. En vacker dag ska jag sätta mig ner och tänka klart dem.

Ledig

2009-02-10T18:53:00.001+01:00

Förseningsångest, Amnestyångest, jobbångest, städångest, framtidsångest, Facebookångest, bloggångest, uppsatsångest, vänskapsångest, bankkontoångest, familjeångest, Göteborgsångest, garderobsångest, köldångest, kattångest, mailångest, nyhetsångest och ännu mera jävla Amnestyångest. Kul dag! Skjut mig.

Bildning

2009-02-05T23:51:00.006+01:00

Ikväll har jag varit på jobbutbildning på biograf Bergakungen. I sedvanlig ordning bjöds det på lättare tilltugg och som icke köttätare blev jag positivt överraskad av att det fanns tre olika sorters wraps att välja mellan: kyckling, räkor och rostbiff. Detta var tills jag tog ett par tuggor i räkwrapsen och insåg att den även innehöll kyckling. Bra där. Efter matfadäsen följer utbildningen. Mannen som håller i den är samma man som under en morgonutbildning på min arbetsplats yttrade de bevingade orden "Det är ett sånt jävla negerjobb." Jag var vid tillfället för chockad/nyvaken för att bjuda mothugg, något som jag än idag grämer mig över. Ikväll pratade han dock mest om sitt företags "unikitet". Ja, unikitet. Inte unicitet. Inte unikhet. Utan unikitet. Bra där. Med på utbildning var även en kvinna från företagets marknadsavdelning. Hon pratade en del om deras nya kanallanseringar och kampanjerbjudanden: "Alltså man kan ju tycka att det här är för bra för att vara sant och man undrar liksom what's the hatchet?". Bra där. Jag har tidigare skrivit om mitt eget språkliga förfall. Ni kanske börjar förstå vad jag syftade på. Dessutom tar jag det personligt när folk som inte ens kan prata har bättre jobb än jag har.

Tänk om

2009-02-05T13:04:00.004+01:00

Idag ska jag gå på stan med Oskar och för ovanlighetens skull är det han som ska vara inne i provrummet och jag som ska sitta utanför. Jag har nya skor att hämta ut, ett par väldigt färgglada Vision Streetwear. Det känns som jag gör ett statement med dem, vet dock inte riktigt vad det statementet är. Jag har liksom någon form av vision (ha!) med de här skorna men den är än så länge väldigt oprecis. För tillfället vill jag mest att de här skorna ska rädda dagens outfit från att vara totalt plain. Tänk om jag också kunde få vara så där härligt casual-snygg som folk är! Ni vet, bara slänga på sig något alldagligt, dra upp håret i någon slarvlig frisyr och ändå se helt fab ut. Jag måste kitta mig till tänderna för att se fab ut. Till tänderna. Å andra sidan är inte Beyoncé heller casual-snygg, vilket jag finner en viss tröst i. Nu ska jag gå och hämta ut mina skor, det får bära eller brista.

Dagens kund

2009-02-05T01:38:00.010+01:00

Jag: Vill du betala med ditt medlemskort eller med ett annat kort eller...
Svettig fettokund i medelåldern: Jag kan väl betala i natura? HÖ HÖ HÖ HÖ
Jag: Nej tack...

Vad är det med män (ja, MÄN) som inte kan uppföra sig i vardagliga situationer? Som när man går in i en butik och ska handla något, kan man inte bara bete sig? Ska det vara så förbannat svårt?! Tydligen. Som bekant är mitt jobb, och de rikspuckon jag möter där, ett kärt bloggämne. Det har visserligen varit ganska tyst den senaste tiden, men tro mig, det har inte blivit bättre. Jag orkar bara inte bry mig längre. Men för gamla tiders skull kör vi en favorit i repris:

lördag, april 22, 2006
Välkommen?

Leende kund: Skulle du ta illa upp om jag önskar dig välkommen till Sverige?
Jag (inte fullt lika leende): Ja! Här har du kvitto och garantibevis.

Veckans tvångslyssning

2009-02-02T23:59:00.002+01:00

MGMT - Pieces of What

Det finns ingen som kan tvångslyssna som jag. Detta har inneburit att jag stundtals tillskrivits diverse diagnoser. Jag kan själv tycka att det är lite väl OCDigt så därför brukar jag aldrig sätta en låt på repeate i iPoden. Ska jag tvångslyssna ska jag åtminstone tvinga mig själv att gå igenom besväret att gräva upp iPoden ur fickan och trycka på tillbaka-knappen. Varenda. Gång. Det är som en typ av egenkonstruerad KBT; om det bara är tillräckligt omständigt kanske jag faktiskt låter det gå vidare till nästa låt. Det funkar så där. Man hinner lyssna på Pieces of What typ 10 gånger på vägen till mitt jobb. Det är många knapptryckningar det.

Folk påstår att jag är gladare nuförtiden. Jag kan inte bestämma mig för om jag hoppas att det är sant eller inte.

Otacksamma stycke!

2009-01-29T18:30:00.003+01:00

Carolina Gynning är i Japan. Och tycker det är jättejobbigt. Otacksamma stycke... Okej, det är en jävligt öppen dörr, jag vet, men hur fan uttrycker sig kvinnan:

"Nu är det snart bara 2 veckor kvar i detta Hello Kitty land. Jag e trött på att bara se dessa Japaner överallt. Och nu ska ni inte bli arga om ni råkar vara japaner MEN, det är kul med mång kultur. Blandade raser gillar jag bäst."

Blandade raser gillar jag bäst... man tar sig för pannan. (Om ni undrar varför jag läser CG:s blogg? För att alla envisas med att länka till den! Inkl. jag själv!)

To do 2009 del 2

2009-01-28T23:48:00.002+01:00

Ligga med någon som har en jobbtitel. Helt ärligt. Jag är snart trettio. Patetiskt.

Varför jag har Facebook?

2009-01-23T20:35:00.004+01:00

För att ibland ramlar man över sådana här grupper och påminns om att någonstans där ute finns det faktiskt folk med humor.

Skam den som ger sig! Eller konsten att le sig igenom en hel kväll

2009-01-19T22:29:00.008+01:00

Vissa kvällar är värda att dokumentera. Om inte annat så för att minnas att man inte spenderade alla sina dagar på Andra Dödgatan. Lördagen var en sådan kväll. En kväll som inte var en av tusen kvällar. Fast den inleddes så klart på Andra Dödgatan. Men en snabb splittad svarttaxiresa senare har jag lyckats släpa med mig en motvillig och bitter Agnes upp för Avenyn. Och sen sken jag resten av kvällen. Spridda ord och tankar under kvällen:

Till vakten utanför Park Aveny (medan Agnes står 10 meter bort och gömmer sig):
- Hej, jag ska stå på listan. Pernilla Algerede +1.
- Två stycken?
- Ja.
- Välkomna.
- Tack. AGNES!!!

Sms till Malin kl 01.36
Vi är inne! Var är du?

Ja, jag fick hustla in oss på P3 Gulds efterfest. Det var inte som sist när jag bara kunde promenera rakt in. Bland det första jag ser är fel halva av Snook.

Sms till Jonas kl 01.59
Joans! Jag är på Efterfesten! Och jag är lycklig!

- Agnes jag förbjuder dig att sitta här i hörnet hela kvällen! Vi ska dansa! Ska bara till baren först.

Till Tony Zoulias sidekick:
- Finns det någon möjlighet att man skulle kunna få höra Beyoncé?
- Jovisst! Jag tänkte faktiskt spela hennes nya, Single Ladies. Blir det bra? Kommer om typ 15 minuter.

Sms till Ola kl 02.47
Josefin är här!

- Floda?!

I den obemannade baren kl 3.
- Du ska väl inte gå redan?
- Nja... Det börjar bli sent. Är väl dax att dra sig...
- Näää, klockan kan väl inte vara så mycket?
I samma stund som jag viftar med VISA-kortet börjar belysningen tändas.
Agnes: Ursäkta mig. Men vi MÅSTE dansa till den här!

Agnes och jag i kör:
- DU SÅG EXAKT LIKA PÅKOMMEN UT SOM DU VAR, MEN ÄÄÄRLIGT TALAT DET VAR SKÖNT MED ETT DÅLIGT SVAAAAR!

Vi går och röker medan alla andra trängs i garderoben. Agnes erbjuder sig att hämta ut även min jacka. Jag sätter mig i en soffa i lobbyn och beskådar galaklädda människor som irrar ut och in ur hissarna.

Svart kille med en flaska rom nedstoppad i jackfickan:
- Wanna go to an afterparty? Room 227.

Agnes och jag irrar också in i en hiss. Vandrar i ändlösa hotellkorridorer.

- Jag känner mig som en lyxprostituerad. Ovärdigt.

Springer på Malin på våning sju. Hon vill till Looptroops efterfest fast vi hamnar till slut i rum 227 i brist på annat. Jag tackar nej till att dricka ren rom.

- Sooo, what do you think about Obama?
Agnes: You know Mystic?

Agnes vill prata musik. Jag vill prata politik. Vid halv fem börjar jag inse att jag snart ska upp och jobba. Tar i hand och tackar för oss. Agnes och jag vandrar ner för ett nästan vitt Avenyn.

Agnes: De spelade aldrig Beyoncé. Jag ska fan skriva ett argt mail och klaga. Förresten, vad hände med han killen? Var inte han ganska söt?
Jag: Jo. Men han var säkert flint under sotarmössan. Och orka åka till Floda för att ligga. Whatever. Det var en fantastisk kväll! Skam den som ger sig!

Fast det är fortfarande flytta eller dö som gäller.

Fårskallar

2009-01-12T00:04:00.005+01:00

Jag kanske också ska ta en bild på mig själv med digitalkameran lite snett uppifrån där jag tiltar på huvudet och ler lagomleendet. Sen ska jag använda den som profilbild överallt på hela internet.

Det kvinnliga släktet borde helt ärligt förbjudas att fotografera sig själva tills de kommit på bättre tankar.

Får...

To do 2009

2009-01-10T02:17:00.000+01:00

Flytta eller dö.

Facebooks talesman FTW!

2009-01-04T22:55:00.003+01:00

"Vi håller med om att amning är naturligt och vackert och vi är mycket glada att det är så viktigt för en del kvinnor att dela denna erfarenhet med andra på Facebook." - Barry Schnitt

Tydligen har kvinnorna inte bara protesterat på Facebook utan även utanför FB:s högkvarter i Kalifornien. Det handlar alltså om att bilder på ammande mödrar där för mycket av bröstet visas har tagits bort från siten. Många tycks fråga sig varför folk blir så upprörda över ammande kvinnor. Jag frågar mig (liksom Barry tycks göra) varför ammande kvinnor blir så upprörda över att de inte får flaunta sina tuttar på Facebook? Är det verkligen så viktigt att man ska gapa sig hes om censur? Visst, det är helt naturligt med amning, men det är helt naturligt att folk ligger med varandra också och jag är i ärlighetens namn ytterst tacksam över att slippa se bilder på Facebook på folk som idkar samlag. Oavsett hur "vackert och naturligt" det är.

08/09

2009-01-01T23:39:00.006+01:00

Jag har stor lust att gå ut och kedjeröka på balkongen som ett stort fuck you till alla som i går lovade sig själva och omvärlden att sluta röka. Den tanken har funnits i mitt huvud hela dagen, problemet är bara att jag dels inte varit röksugen, dels inte har orkat kravla mig ur de dubbla täckena jag legat och myst under hela dagen. Plus att det hade varit en ganska barnslig, för att inte säga meningslös, sak att göra.

2008 var mest som åren brukar vara nuförtiden. Jag ångrar inget. Det är svårt att sammanfatta förra musikåret när "i våras" aldrig förr känts så avlägset och främmande men det viktigaste bitarna av soundtracket är ungefär:

Veronica Maggio - Och Vinnaren Är
Markus Krunegård - Markusevangeliet
Nordpolen - På Nordpolen
Estelle - Shine
Palpitation - I'm Happy Now EP

BONUSLÅTAR
Afasi & Filthy - Benen På Ryggen
Håkan Hellström - För Sent För Edelweiss
Beyoncé - Single Ladies (Put A Ring On It)
Duffy - I'm Scared
T.I. - Whatever You Like

2009 ska jag lyssna på mer musik. Det är det enda jag vet.

Spegel, spegel...

2008-12-20T11:49:00.007+01:00

I förra veckan välte katterna min helfigurspegel som på grund av min egen lättja stått lutad mot väggen i en minst sagt olämplig vinkel. Spegeln gick i tusen bitar men jag förutsätter att det är någon av katterna som får bära den olyckan eftersom jag faktiskt låg och sov. Jag har haft mer angenäma stunder än den natten, när jag klockan halv fem på morgonen kröp omkring på golvet och plockade upp tusen och åter tusen spegelskärvor. Som tur är blev ingen skadad. En ny spegel hamnade dock snabbt överst på julklappsönskelistan. Personligen kan jag inte för mitt liv begripa hur man kan leva i ett hem utan en helfigurspegel. Min oförståelse brukar yttra sig som illa dold irritation när jag besöker dessa hem och inser att det inte finns någon möjlighet att spegla hela mig. Ja, jag är en ytlig jävel. Det är inget jag är stolt över men något jag sedan länge försonats med. Exakt hur ytlig jag är har blivit smärtsamt uppenbart i samband med helfigurspegelns bortgång. Mamma har lovat att ge mig en ny i julklapp så jag bör ha den i mitt hem om fyra-fem dagar. Inte så många dagar kan man tycka, men jag håller på att gå under! Bara tanken på att göra saker och gå utanför dörren utan att först få en bra bild av hur jag faktiskt ser ut skapar en så pass stor oro i min kropp att jag seriöst övervägt att gömma mig i sängen hela helgen.

Igår hade jag lovat bort mig på förkvällsöl på Stället Mittemot och eftersom jag bara haft arbetsuniform eller pyjamas på mig de senaste dagarna kände jag ett starkt behov av att vara lite innovativ och iklä mig en oprövad klädkombination. Vilket naturligtivs var en befängd idé, jag borde ha tagit någon gammal sliten outfit som jag haft hundra gånger och gå ut genom dörren. Men nej, nytt skulle det vara. Och ingen helfigurspegel hade jag. Vad göra? Jag testade att fota mig själv med mobilkameran bara för att konstatera det jag redan visste: kameran på den nya mobilen är inkapabel att återge någonting. Dessutom är mina armar för korta för att skapa en kameravinkel som fångar mig i helfigur. Testade även att ställa mig på en stol och spegla mig i köksfönsterna. Grannarna är vid det här lagt fast övertygade om att jag är ett psykfall. Dessutom lämnar fönsterglas en del övrigt att önska när det gäller färgåtergivning. Tillslut kom dock vad jag inte kan se som annat än divine intervention i form av modebloggarnas skyddhelgon till undsättning och därmed insikten om att jag faktiskt har en inbyggd webbkamera på min laptop. Fram till igår hade jag lustigt nog aldrig använt en webbkamera och första gången jag gör det så är det inte för att kommunicera med någon, utan jag webcamar mig själv för att se om min outfit är fab eller drab. Den var neither men jag var redan sen och orkade inte byta om. Jag har en nyvunnen respekt för webbkameran, den kommer vara min räddning fram till jul.

Identitetsskapande

2008-12-15T23:50:00.004+01:00

Jag installerade SAOL på datorn för ett par dagar sedan. Av er som följer mina skriverier här och där man kan lätt säga att det var hög tid. Min kollega säger att jag måste säga upp mig och att det är vår arbetsplats som orsakar det språkliga förfallet. Kanske är det någon form av kosmisk rättvisa: Eftersom jag inte nyttjar mitt intellekt förtjänar jag det inte längre. Det vore att kasta pärlor för otacksamma, lata och underpresterande svin. Jag har förvisso länge varit vad som närmast kan betecknas som svart vitt patrask och försöker nu skapa mig en identitet kring att vara korkat svart vitt patrask. Låt oss upprätta en check-lista:
- dåliga matvanor bestående av pizza, godis och chips (Check!)
- överdriven tv-konsumtion (Check!)
- klädstil som närmast kan liknas vid Ellos meets schlager det vill säga mycket paljetter kombinerat med dålig passform på jeansen (Får jobba på det.)
- dålig förmåga att uttrycka sig i tal och skrift (Check!)
- underbetalt dussinjobb (Check! Även om det inte är sååå underbetalt)
- tonårsmamma (För sent.)
- flerbarnsmamma (Här finns det turligt nog fortfarande utrymme för förbättring, det gäller bara att ligga i.)
- lågutbildad (Egentligen för sent. Men å andra sidan, så länge jag inte har min examen kan vi lika gärna låta udda vara jämnt. Check!)
- fet (Jobbar på det. Se första punkten.)
- konstant bad hairday (Nästan där. Ska bara sluta tvätta håret.)
- kamphund (Stor miss att äga två katter. Men jag vägrar faktiskt att kompromissa på den här punkten.)
- rökare (Check!)
- ohälsosam alkoholkonsumtion (Check! Ska bara step it up a notch och bli full och rowdy in public.)
- fejkbling (Check!)
Man kan säga att jag är mer än halvvägs där. Men jag undrar vad man lyssnar på när man är korkat svart vitt patrask? Dålig hiphop? Smurfhits? Charlotte Perelli? Ytterligare efterforskningar krävs.

Btw

2008-12-13T01:13:00.001+01:00

Jag vann.

Slutsummering Double B'week

2008-12-10T22:44:00.003+01:00

Festligheterna avslutades i fredags, så ja, jag är sent ute, men inte sist! Senast jag skrev tror jag bestämt att jag låg i ledning med mina 30 B'points men mycket har hänt sedan dess. Agnes lyckades kräla sig upp till 25,5 poäng, Beas slutrapport kommer i dagarna och jag misstänker att hon har ett och annat ess i kappärmen.

MÅNDAG
+-0 poäng

TISDAG
Julpyntade på jobbet. 1 p (B' är som bekant också väldigt förtjust i allt som är juligt.)

ONSDAG
Besökte Jul På Liseberg med min kvinnliga bästis. Julstämning infann sig omedelbart och jag svor inte ens över några barn vilket annars brukar gå på rutin. 2 p för att följa traditioner, umgås med sin BFF och avhålla sig från fula ord.

Gick på Stand Up med fina vänner och skrattade lagom mycket och blev lagom full. Väldigt vuxet, väldigt värdigt. Precis som B'. 2 p
Iklädd en ballerina-inspirerad outfit med stram knut och allt (OBS! Inte Lykke Li-knut). Ballerinor gillar som bekant att dansa. Och gissa vem som mer gillar att dansa? Beyoncé!!! 1 p
Drack drinkar i hotellbar. 2 p (Det blir ett extra poäng för att det skedde i en hotellbar, Beyoncé bor mycket på hotell, ni är med va?)
Stöttade min bästis i att uppnå sitt tidigare fastlagda mål att bli så full att hon knappt skulle kunna gå. Beyoncé är också hjälpsam, omtänksam och sätter vännernas behov främst. 1 p
Allt som allt gjorde jag tre ombyten under dagen. 1 p (B' byter också kläder ofta.)

TORSDAG
Mer drinkar. 1 p
Gick på klubb. 1 p
Det var en popklubb full av övervintrade hipsters. Helt ovärdigt Beyoncé. -2 p
Dansade till Morrisey. Och jag gillar inte ens Morrisey. -1 p

FREDAG (Finaldagen!)
Jobbade, på kvällen var jag hemma och kattvaktade. Har pendlat lite mellan vad detta innebär poängmässigt, B' gillar ju också att leka med katter, men att vara hemma en fredagkväll, självaste finalkvällen... Jag har inget annat val än att ge mig själv -1 poäng.

ÖVRIGT
Jag är Me, Myself And I. På riktigt. 2 p

Totalsumma: 40 B'points

Det har varit två riktigt fina tävlingsveckor även om jag personligen känner en viss besvikelse över att Beyoncés nya skiva inte inspirerat så som den borde. Men nu när Double B'week är över känns helt plötsligt den svenska vintern så där grå, trist och meningslös som den egentligen är. Tomheten är påtaglig men det ska bli skönt för lever, örsnibbar och fötter att vila upp sig. Jag firade redan på lördagen genom att gå på hemmafest nedklädd, nästan osminkad och med sneakers. Men inte förrän efter jag, vanan trogen, provat diverse olika mer eller mindre komplicerade outfits i en timma. Förhoppningsvis släpper B' en roligare skiva nästa gång vilket genererar en ännu roligare och bättre tävling. Den som lever får se.

God tävlingsanda?

2008-11-30T19:21:00.007+01:00

Vissa verkar lägga mer fokus på att whina på internet istället för att samla ihop egna poäng. När vissa dessutom demonstrativt stänger möjligheten att svara på låga påhopp torde minuspoängen samlas på hög. Jag är dock så fräck att jag fortsätter att ge mig själv poäng!

Enligt vissa är det inte okej att ha med sig ombytesskor att gå hem i när man går ut i höga klackar, -2 p för torsdagens bravader. Dessutom såg jag ytterligare en Bond-film i fredags. -1 p

LÖRDAG
VIP-mingel med gratis snittar och drinkar. 1 p
Jag hade egentligen tänkt att ge mig själv minuspoäng för lördagens outfit, jag försökte nämligen klä mig i bästa B-anda men det blev inte riktigt som jag tänkt mig och eftersom tiden var knapp bytte jag snabbt inspirationsspår till Gossip Girl á la pennkjol, chockrosa strumpor och svarta skoletter med snörning. Men eftersom jag fick så sjukt mycket komplimanger för min outfit blir poängen +-0. (Beyoncé får som bekant också väldigt mycket komplimanger. Se valfritt "o-kändisar pratar om kändisar-"program på MTV.)
Plattångat fylligt hår. 2 p
Shotta Minttu. -1 p
Vända uppochner på handväskan så att allt trillar ut. -1 p

SÖNDAG
Musikalfrossa! 1 p (Beyoncé gillar som bekant också musikaler. Se Dream Girls.)
Krypa upp i soffan i mjukisbyxor och äta pizza i bästa I am...-anda. 1 p

Och ja, jag må ha "grandios självuppfattning" men guess what? Det har Beyoncé också! 2 poäng till mig!

Hittade poäng i badrumsskåpet

2008-11-28T22:12:00.003+01:00

Ny gren för i år är länktävling där man ska länka sig själv till Beyoncé via max tre bilder.

Emporio Armani Diamonds i mitt badrum

och...

Emporio Armani Diamonds i Beyoncés hand. 1 p till mig.

Double B'week: Vecka 1

2008-11-28T21:17:00.004+01:00

Det har knappast undgått någon att historiens mest subjektiva poängtävling är tillbaka. Den här gången är det inte bara en vecka i Beyoncés tecken utan två! Som vanligt är det tre deltagare jag, Bea och Agnes. Vem som är i ledning så här halvvägs in i tävlingen är svårt att avgöra eftersom den totala poängsummeringen lyser med sin frånvaro. Eftersom jag är en mycket upptagen kvinna, precis som B' (1 poäng) summerar jag nu hela första veckan här nedan:

FREDAG
Gick på klubb. 2 p
Åkte taxi till klubben. 1 p
Hade gästlista. 1 p
Bar vintage fuskpäls, diamantliknande örhängen, kjol och högklackat. 10 p
Drack enbart drinkar. 2 p
Stoooort hår. 2 p
Snäste åt folk i garderobskön. -1 p (B' snäser aldrig, hon hantera alla situationer med ett svalt leende.)
Åkte spårvagn hem från klubben. -2 p (B' åker aldrig kollektivt.)

LÖRDAG
Åt middag på krogen i goda vänners lag. 1 p
Drack drinkar. 2 p
Drack drinkar med vänner av manligt kön. -2 p (Är man inte med sin karl umgås man med sina väninnor. Könsöverskridande umgänge är inget Beyoncé ägnar sig åt.)

SÖNDAG
Me-time. 1 p

MÅNDAG
Drack te i tre timmar hemma hos en vän jag inte träffat på länge och pratade om allt och inget. 1 p (Om det är något B' vårdar så är det sina vänner.)
Vännen var av manligt kön. -2 p

TISDAG
Åt friterad mat till middag. 2 p (B älskar friterad mat)

ONSDAG
Baaah minns inte. -1 p för demens.
Gick omkring med flottigt hår. -1 p

TORSDAG
Åt frukost på amerikanskt diner 1 p
Shoppingspree! 2 p
Mitt shoppingsällskap var en vän av... ja just det: manligt kön. - 2 p
Drack drinkar i nyinhandlad fab outfit bestående av jeans med hög midja, tunt silverbälte, ett svart glansigt överkroppsplagg samt röda hoeheels. 10 p (Om ni undrar varför det blir så höga poäng för en ganska medioker outfit, se bild nedan samt videon till Crazy In Love.)
Stoooort hår! 2 p
Blev serverad fantastiskt goda svampmackor med grilled cheese kl 2 på natten 1 p
Ännu mer könsöverskridande umgänge -2 p

FREDAG
Besökte Göteborgs naturhistoriska museum. -1 p (Tror inte B är så mycket för kulturfrämjande.)
Gick på bio och såg Quantum of Solace. -1 p (Om B går på bio är jag ganska övertygad om att hon inte skulle välja att se den nya Bond-filmen.)

Totalsumma: 27 B' points

Fredagen är inte slut än. Det finns fortfarande tid att samla poäng! Men det måste uppenbarligen bli ett slut på det könsöverskridande umgänget. En vecka kvar för bättring.

Ingen ska känna sig sårad!

2008-11-07T23:18:00.002+01:00

Den nya bloggadressen har inte delats ut till någon förut. Du har inte blivit exkluderad. Nu är alla inkluderade. Bra va?

Skivan är här

2008-11-05T21:41:00.003+01:00

Ja, jag lyssnar på den nu. Ballad efter ballad efter ballad efter ballad. Besvikelse. Men jag försöker trösta mig med att det är standard edition och inte deluxe-versionen. Men ändå känner jag att det där brevet som skrevs för längesen har en viss relevans. Det fanns fog för oron:

to: beyonce@sony.com
from: OneTrick, Lelay & Ägerdig.

Dear B. To start with, we really like you. You have really great hair (although thats a tribute to your hairdresser and not your genes ) a lovely voice and sparkely clothes. We always been fans and we even coordinated a B'week during the atumn, in your (and big earings) honour. But now we are concerned. You have released a single with Shakira (another pretty, talanted girl with great hair), but we just don't think its you. We loved B'day. We loved the cockyness in Upgrade U, we adored the anger in Ring the Alarm, we understood the twisted message in Irreplaceable (since we have declared that we don't even care about the guy, we'll find abother in a minute and then spends weeks in talking about how we dont care about the guy and that we'll find another in a minute).Please don't go latino on us. Be the independent woman you are and snap your fingers and do a duet with Amy Winehouse instead.
Sincerely yoursB, L & A

Det är inte latino. Men det är inga duetter med Amy heller. Och det är fan inte Upgrade U! Jag hoppades in i det sista att Single ladies (Put A Ring On It) skulle vara representativ för hela skivan. Tydligen inte fallet. Fast vem vet, den kanske är fejk! Here's for hoping...

Kvällens delade glädje

2008-10-17T20:28:00.002+02:00

För ett par minuter sedan skickade min bästis ett mail innehållande bekräftelsen på hennes och sambons resa till Australien i december:

Avresa Söndag 07 December 2008

Hemresa Måndag 29 December 2008

Mitt svar:

Du är hemma på nyår!!! Fantastiskt!!! Och Jul på Liseberg börjar den 14 november så det hinner vi med det med!!!

Och kul att ni bokat resan och så...

/Lisa

Drygt en månad kvar

2008-10-17T10:35:00.003+02:00

Den 18 november smäller det. Då släpps bomben, Beyoncés nya album. Nya DUBBELalbum! Jag är jättenervös. Det känns som det är dömt att misslyckas. Dubbelalbum blir aldrig bra, och även om det blir bra hade de fortfarande varit bättre som singelalbum. Och tänk om det bara blir fööör mycket Beyoncé?! Eller vänta... det går ju inte. The hype is on!!!

Bryskt uppvaknande

2008-09-30T10:11:00.003+02:00

Jag vaknar halv tio av att någon ringer på dörren. Lyckas rafsa åt mig lite kläder i ett försök att se anständig ut när jag öppnar men eftersom jag är nyvaken kan jag varken stå på benen eller fokusera blicken så det går så där. Visar sig att det är en man från bostadsbolaget och en man från Hyresgästföreningen. De har även ringt på hos min granne, de behöver komma in i en lägenhet för att kolla badrum och kök. Jag försöker att fokusera hörseln tillräckligt för att förstå varför de vill göra detta men misslyckas. Min granne säger att hon gärna vill städa innan. Männen säger att det inte spelar någon roll om det är ostädat. Jag orkar inte stå där i pyjamas på vingliga ben längre så jag säger att de kan komma in och titta hos mig. De säger tack och ber om ursäkt för att de väckte mig. I min diskho står en tetrapack med vad jag förutsätter vid det här laget är mögligt rosévin samt en skål med intorkad chokladpudding. Ja, jag är svart vitt patrask. Männen trodde nog jag var bakfull. Det är jag inte. Däremot är jag singel, Facebookanvändare och soon to be kattägare. It's a new dawn, a new day.

Dålig vana

2008-09-05T23:46:00.004+02:00

Jag klev innanför dörren för ungefär 50 minuter sedan. Normala människor brukar ta av sig ytterkläderna ganska direkt efter att de stigit in genom dörren. Jag sitter här med skorna på. Med datorn i knäet, på sängkanten i en jätteobekväm och oergonomisk pose. Det skrämmande är att detta är normalt betende för mig, det första jag gör när jag kommer hem är att sätta datorn i knäet, innan jag ens tagit av mig skorna. Betty Ford nästa...

MISÄR!!!

2008-09-04T23:00:00.001+02:00

Vad fan ska jag göra nu? Det här är uppenbarligen ett straff för att jag inte stannade kvar på jobbet och deltog i nattinventeringen.

Män som ser ut som gamla lesbianer

2008-08-20T01:49:00.007+02:00

Digg är min bästa vän i internetdjungeln. Mest för att den via omvägar leder in mig på artiklar med titlar som The Top 25 Men Who Look Like Old Lesbians. Innan ni klickar på länken vill jag varna för att jag totalt saknar humor. (Manda, jag är dock ganska säker på att du liksom jag kommer finna det här hysteriskt roligt.) Ni andra kanske vill veta hur man gör för att se ut som en medelålders lesbian?

"Take a man. Add eye work (unisex glasses if eye wear is needed) and Botox. Mix in a bad haircut or unfashionably long hair--if possible a dye job. A little doughy-ness doesn't hurt, either. Have a weakness for turtlenecks and by all means fight aging like it's a battle you can win if you try just a little harder, and there you have it: The winning formula to become a man who looks like an old lesbian."

Tillåt mig ge ett exempel:

#18. Kyle MacLachlan

He Is: Actor known for his work with David Lynch and Elizabeth Berkley.

Looks Like: A manager of a website about two pet dogs.

Ja, jag är medveten om att detta är jättejättepolitiskt inkorrekt.

Brandy

2008-08-16T02:40:00.007+02:00

Fyra års tystnad (nåja), men 11 november, lagom till julhandeln naturligtvis, släpper Brandy sitt nya album Human som föga förvånande beskrivs som "my most personal album to date". Jag gillar Brandy, det gör jag, och efter att rykterna om nytt Beyoncé-album under 2008 visade sig vara bullshit samt att Cassies utlovade sommaralbum snarare ser ut att bli ett våren 2009-album ser jag trots allt detta som ett litet ljus i tunneln. (Jag vill så klart att hela albumet ska låta som fantastiska Sweet Nothings som cirkulerade förra året men det är med all säkerhet att hoppas på för mycket.) Men man kan ju inte annat än att ta sig för pannan när man läser den officiella albumbeskrivningen: "The album serves as a real life mirror of Brandy, communicating what it means to be fully Human: strong yet vulnerable, candid and triumphant, in love with life and in touch with the things of the spirit." Men ge sig nu... Kan det inte bara få vara dansant musik, måste det vara en jävla självhjälpsbok också?! Ingen bryr sig om din livsspegel Brandy! Eller ja, det skulle väl vara Oprah i så fall. Hon har som bekant en obehaglig fäbless för individer som har hittat sin spirit och blivit kära i livet. Jag blir mest illa berörd.

Självplågeri

2008-08-12T23:56:00.005+02:00

Idag har jag, som Agnes uttrycker det, "porrkollat" på bilder av katter som söker nya hem för jag vet inte vilken gång i ordningen. Tidigare har detta varit en nattlig aktivitet när jag av någon obegriplig anledning velat vältra mig i min egen olycka men nu har detta otukt spillt över i mitt dagtidssurfande. Jag vet mycket väl att jag på grund av pendlandet inte kan skaffa katt nu men jag kan inte hjälpa det, självtorterandet tar övertaget. Till min stora glädje tycks det vara hög omsättning på katterna på de sidor jag besöker. Det finns inte längre någon annons om den hemlösa katten Ceasar med typ 1 diabetes och blomkålsöra, så jag väljer att förutsätta att han har hittat ett nytt hem. Inte heller den sura katten Tarzan som önskade komma till ett lugnt, barn- och kattlöst hem finns kvar och jag hoppas innerligt att han har kommit till någon som blev lika kär i honom som jag blev vid första anblick.

Snusförnuftig som jag är vill jag inte att min framtida katt ska likna min förra. Det hade varit ungefär som att försöka ersätta ett förlorat barn med en identiskt kopia. Så jag tänker mig en grå. Eller helsvart. Likt förbannat dras mina ögon alltid till katter som den här. När jag ser bilder som den här känns helt plötsligt det där med en raskatt inte alls som en så dum idé men sen råkar jag snubbla över en tacky kattuppföddningssida som orerar om hur fantastiskt speciell och överlägsen just deras kattras är och får lika snabbt en fadd smak i munnen. För stamtavla eller inte så är ens egen katt alltid överlägsen alla andra. Och innerst inne vet jag att inga tassar någonsin kommer vara lika näpna som dessa:

R.I.P. Bernie Mac

2008-08-11T00:06:00.003+02:00

Jag vet att jag är ungefär den enda i världen som på fullaste allvar gillade Bernie Mac och tyckte han var genuint rolig i sin tv-serie The Bernie Mac Show. Svart, högljudd och arg, what's not to like liksom? Nu är han död och det känns sorgligt och som alltid alldeles för tidigt. Men vågar man hoppas på att detta innebär att kanal 5 kommer visa någon form av nattligt maraton för att hedra hans minne? Eller åtminstone att någon rippar alla fem säsonger av serien och lägger upp på TPB...

When I was seventeen the sky wasn't always tangerine

2008-08-10T21:50:00.002+02:00

Första gången jag hörde Broder Daniel var jag fjorton år. Min granne meckade med bilen och passade på att spela Luke Skywalker för hela kvarteret. Min pappa undrade vresigt vad det var för jävla skitmusik och vad det var för idiot som inte kunde sjunga rent. Jag var i den där perioden när jag inte kunde se Star Wars-triologin för många gånger och tyckte så klart att den popkulturella referensen var jättehäftig. 13 år senare står jag i Slottsskogen och bevittnar vad som enligt utsago ska vara Broder Daniels sista spelning. Längst fram vid kravallstaketet står det flickor med stjärnor under ögonen som knappt var födda den där sommaren som blev startskott för mitt eget BD-vurmande. Full circle. Tyvärr spelade de inte Luke Skywalker. Överlag saknade jag många av deras äldre låtar men inget leende var större än mitt när inledningstonerna till Lemon ekade över publikhavet. Sista låten var en akustisk version av No Time For Us. Vemodet var totalt och inte ett pandaöga torrt.

Hela Way Out West var en succé. Broder Daniel var det största, Håkan finast, Kelis snyggast och Petter med possy var det roligaste. Allt fick ett värdigt avslut igår natt med en galen dansorgie på RioRio. (Min bitterhet över att Girl Talk ställt in försvann snabbt.) Förmodligen det bästa som hänt i klubbGöteborg på flera år. Fler dj's borde inse att hittar är hittar av en anledning och att det är just den typ av låtar som får folk att röra på fötterna.

Idag har efterdyningarna varit påtagliga. Vaknade strax innan tolv med sönderökt hals. Vid halv två lyckades jag på sönderdansade ben stappla ner till pizzerian och införskaffa frukost. Till slut kom även det utlovade regnet som väntat i kulisserna under hela Way Out West och medan jag vänder mig bort från tv'n för att somna om hör jag bilalarmen gå i gång ett efter ett på gatan utanför. Storstadsdekadens.

Snart är iBooken historia

2008-07-28T01:18:00.004+02:00

Ja ni kanske minns kärleken till min iBook. Den kärleken har för längesedan övergått till rent och skärt hat. När hårddisken i natt återigen började surra som en rakapparat insåg jag att det inte finns någon anledning att förlänga lidandet ytterligare. Tänkt och gjort, idag beställde jag den här datorn på jobbet. (Jag har förlikat mig med att jag inte kommer få en vit dator, rött är också fint.) Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska göra med mitt nuvarande åbäke. Någon form av bookbål (pun intended) känns just nu som den mest lockande avskedsritualen. Efter det ska jag ligga med HDMI-utgången på min nya HP.

Dagens ding ding värld 17/7

2008-07-18T01:13:00.004+02:00

1. Bush-administrationen tycker att p-piller är samma sak som abort.

"The proposal defines abortion as follows: “any of the various procedures — including the prescription, dispensing and administration of any drug or the performance of any procedure or any other action — that results in the termination of the life of a human being in utero between conception and natural birth, whether before or after implantation.”

Jag tror alla som någon gång har sett Ricki Lake kan hålla med mig om att USA snarare borde sträva efter att p-piller ingår i skollunchen från säg... sjunde klass och uppåt. Släng in ett "dagen efter"-piller också för säkerhetsskull!

2. Sydafrika vill legalisera prostitution under fotbolls-VM 2010.

"It is one of the things that would make it a success."

Vad är det med alla kåta fotbollsfans? Helt ärligt? Vad har billiga horor med fotboll att göra?! Visst ja, män gillar det...

Hör upp!

2008-07-14T12:57:00.002+02:00

Gruset på Solliden är krattat! Det var då för väl...

Nattpromenad

2008-07-13T03:33:00.003+02:00

Det är alltid en dålig idé att förflytta sig direkt från hemmets lugna vrå till krogen för att möta upp folk som kommer från förfestliknande aktiviteter. Det är en extra dålig idé om dem man ska möta upp är par för det slutar alltid med att paret/en drar hem efter en timme för att ha dåligt fyllesex och så står man där uppkittad med skägget i brevlådan. Mot bättre vetande gjorde jag dock just detta. Strax innan tolv infann jag mig på m2 för att socialisera med två nyblivna par i all enkelhet. Efter lovande snack om att vi skulle gå vidare till Nef drog som förutspått par nr 1 hastigt och lustigt hemåt. Par nr 2 ville dock förflytta sig till annan lokal för att inta en runda till. Sagt och gjort begav vi oss mot Vasastaden och jag kände en oerhörd tacksamhet över att bo i världens minsta "storstad" där man kan promenera till alla stadsdelar värda namnet på under 15 min. Det visade sig att tjejen i par nr 2 var en större idealist än jag någonsin kommer bli, hon har nämligen redan varit nere och jobbat i Afrika! I en månad. Dessutom hade hon senast samma dag fått dåligt samvete över att hon slösade så mycket vatten vid diskningen när barnen i Afrika måste gå fyra mil för att hitta dito. Jag lyckades hålla det överlägsna flinet och de dystopiska sarkasmerna i schack och nickade istället både förstående och medhållande. För trots att hon hade ett tandsmycke var hon faktiskt väldigt trevlig. Efter en blaskig fatcider kände jag att jag varit ute och luftat mig tillräckligt och påbörjade promenaden från Vasaplatsen till Mariaplan. Jag älskar Göteborg nattetid så att gå hem från krogen har för mig alltid (nåja) varit ett kärt nöje. Efter att ha passerat ett öde Andra lång blev jag dock varse de mindre trevliga sidorna av nattlivet; en styck avdäckad man på trottoaren. Jag försökte först förklara för honom att han inte kunde ligga där och sova, därefter handgripligen väcka liv i karln men utan framgång. Det kändes riskabelt båda för hans egen och andras säkerhet att bara lämna honom där så jag såg det bäst att ringa 112. Hoppas de tog hand om honom. När jag väl kom upp för Stigbergsbacken blev jag tvungen att bomma en cigarett av en äkta rastafarisnubbe (han pratade bara engelska) eftersom jag saknade framförhållning nog att köpa egna på Järntorget. Och det där var en av tusen kvällar.

Fan...

2008-07-12T04:04:00.002+02:00

Klockan är fyra. Igen. Jag var väldigt nöjd med att jag kom hem kl 2 med en inte så liten förhoppning om att det måttliga alkoholintaget skulle innebära en snabb insomning. Men jag var visst inte trött. Så nu har jag:
- Vidarebefodrat och svarat på ett viktigt mail.
- Raderat ett par mindre viktiga mail. Blev uttråkad efter 10 sekunder så inboxen är fortfarande kaos.
- Kollat av bloggfeedsen i Netvibes.
- Glatt mina grannar med lite nattmusik.
- Smschattat med Oskar om att han gick ifrån sin nota på Kings Head. Igen.
- Läst hjälpsidorna på Twitter. Blev dock inte klokare och postade min fråga i deras onödigt komplicerade hjälpforum. Turligt nog kunde man RSS-feeda tråden så jag behöver aldrig återvända dit igen.
Och så gör man för att spendera två timmar på absolut fuckall. Och ingen bra natt-tv finns det. Jo, jag hinner se slutet på The Running Man!

Tv4+ i mitt hjärta

2008-07-10T02:41:00.016+02:00

Ett utdrag ur nattens tablå:

02:00	Law & Order: Special victims unit
02:55	Judys domstol
03:15	Law & Order: Criminal intent
04:00	Law & Order: Criminal intent

Det är svårt att inte älska Tv4+ nätter som dessa. Tyvärr är Criminal Intent den sämre i Law & Order-familjen. Mest för att man måste uthärda den här mannen (se bild) som går omkring och är extremt självgod och aspie. Perfekt natt-tv är det nonetheless. I jämförelse kan nämnas att Kanal 5 visar Outsiders som naturligtvis handlar om polyamorösa. Nej, det är inte bra natt-tv att tvingas se slappa gubbrövar och fnittriga "frigjorda" kvinnor i ring (jag råkade zappa förbi när jag skulle kolla text-tv och är nu traumatiserad för livet och lär inte kunna sova på många många timmar. Tur att det är så mycket bra på tv.)

Provokation

2008-07-09T23:47:00.001+02:00

Igår ringde pojkvännen från Bruce Springsteen-konserten i Oslo. Enligt egen utsago var han "jättefull". Tydligen är Hungry Heart, som hördes i bakgrunden, nu mer "vår låt". Måla mig förvånad. Om vi mot all bättre smak skulle ha en låt ställer jag mig tvivlande till att det ska vara en Springsteen-låt. Det skulle vara Born To Run i så fall. Naturligtvis vet han att det är totalt förkastligt att definiera sin tvåsamhet med ett stycke musik så jag avskriver det som en ren provokation från hans sida. Ungefär som när han kallar mig för snuttifierade smeknamn just to piss me off.

EM och jag

2008-06-10T23:25:00.004+02:00

Nej, jag är inte särskilt fotbollsintresserad. Men av någon anledning har jag väldigt svårt att hålla mig borta från EM och VM vilket bloggen har vittnat om tidigare. Vetskapen om att jag inte är fotbollsintresserad egentligen gör även att jag är ganska ödmjuk inför mina egna kunskaper inom ämnet. Åsikter finns det dock gott om. Just självinsikten om att jag är ute på hal is och gör bäst i att hålla en mer lågmäld profil än jag är van vid gör dock att jag blir fruktansvärt provocerad när folk som, uppenbarligen, kan ännu mindre än jag uttalar sig.

Ex 1:
Någon: Alltså jag tror det blir Italien-Frankrike i final.
Jag: *dör inombords*
Ex 2:
En annan någon: Alltså det är ju bara Sveriges matcher som är intressanta.
Jag: *stör mig* (Alla matcher är intressanta eftersom Sveriges eventuella framgångar inte existerar i ett statiskt vakuum. Allt är relaterat.)

Det tragiska är att EM för mig inte handlar så mycket om vilka som ska vinna, utan om vilka som ska förlora. Vilket i sin tur ger upphov till oväntade sympatier (läs: Frankrike). Jag ser med spänning fram emot hur det slutar. Det bästa med dagens match var hur som helst inte just att Sverige vann, utan att Zlatan gjorde mål. Jag gillar Zlatan och hans "dåliga" attityd. Hoppas han tar tillfället i akt och ger fingret åt alla fjäskande journalister som kommer springande.

Årets blogg

2008-05-28T03:26:00.009+02:00

Idag fick jag veta att Bea och Lollo har börjat blogga igen. Gemensamt! Fancy Schmancy (Och nej, naturligtvis är det inte "bara ytterligare en modeblogg". De citerar Hank Moody för guds skull.) Igenkänningsfaktorn är hög och de har rätt om nästan precis allting. Det kändes dock fånigt att börja kommentera två månader gamla inlägg. Så jag nöjer mig med att publicera den här bilden som kommentar på det här inlägget.

Man skulle kunna tro att den här reklamaffischen är från 80-talet. Det är den inte. Den är från 2003. Av blogginlägget att döma har det tydligen inte skett några större förbättringar av Svedkas marknadsföringsstrategi sedan dess.

Frihet i en liten armhåla

2008-05-26T09:53:00.004+02:00

Den senaste reklamfilm jag blev upprörd och reagerade över var för ett trosskydd som försökte sälja in sig med argumentet "Den ser olika ut fram och bak. Precis som du gör!" Jag dog lite inombords av dumheten. Nu har Nivea kommit med en deo som enligt den något vaga reklambeskrivningen gör att håret under armarna växer långsammare. Eller nått. Bara där börjar det bli fånigt. Riktigt fånigt. Men nej, det är inte nog!
Reklammakare 1: Vi måste ju ha en catchig slogan också! Något som får kvinnor att förstå att de kommer må så himla mycket bättre om bara håret under deras armar växer långsammare.
Reklammakare 2: Jag vet! Vad sägs om "För att skönhet är frihet!"
Reklammakare 1: Jaaa! Skitbra! Fler kvinnor borde inse att frigörelsen ligger i deras egna händer, det handlar bara om att använda rätt deo. Beauty will set you free änna!

För att skönhet... ÄR frihet... Jag dör inombords. Allt jag kan tänka på just nu är hur jävla gärna jag vill söka upp reklammakare 1 och 2 och ja... döda dem. Rätt och slätt. Utan pardon.

Dagens tv-skörd

2008-04-28T23:05:00.004+02:00

Jag är arbetslös. Jag borde skriva på min uppsats. Men idag har jag istället kollat på följande tv-program, helt eller delvis:
- Oprah
- Cityakuten
- Nån sändning från SVT24
- Gilmore Girls
- Ally McBeal
- Nått UR-program för barn
- Martha Stewart
- Vita Huset
- Frasier
- Existens
- CSI
- Cashmere Mafia
- Prison Break
- Navy CIS
Härnäst blir det nog Kulturnyheterna följt av The Office US och The Daily Show with Jon Stewart. Efter det kan man se fram emot det bästa av allt; natt-tv! Det är synd att dag-tv håller så låg standard. Eller också är det jag som borde zappa bättre. Jag gör åtminstone skäl för bloggnamnet. Det finns nog ingen som älskar rörlig bild så villkorslöst som jag.

Jag vill se bilder på B's ring!

2008-04-06T21:24:00.004+02:00

NUUUUU! Och helst en bild på klänningen också. Är det för mycket begärt?! All denna informationsteknik och läskiga skvallermedia och... nothing!

På tal om Earth Hour

2008-03-29T20:47:00.002+01:00

Vill jag bara påpeka att jag haft datorn, lampor, tv och stereo på den senaste timmen. Nu ska jag nog gå och duscha jättevarmt och jättelänge. Eller kanske bada? Eller duscha OCH bada! Ja, jag hatar miljön. Men det är ju fint att kungen gör en insats.

Jag har gästbloggat

2008-03-28T12:54:00.002+01:00

... på ohsohightech.se
Där går det till och med att kommentera. Ett privilegium ni inte har här.

Kort om Håkan

2008-03-26T13:18:00.005+01:00

Håkan har blivit gubbrock. Jag gillar det inte. Inte alls. Och det gör mig lite ledsen. När Håkan hade släppt Känn ingen sorg för mig Göteborg var alla rädda att han skulle göra en Jakob Hellman. Jag önskar att han hade gjort det. Nu är allt förstört. Bara för att jag var nyfiken och ville veta om Håkan fortfarande berörde sådär tre skivor senare. Ibland är det bättre att inte veta.

Det finns dock fortfarande hopp om att vårens soundtrack är svenskspråkigt, vi får väl se vad fröken Maggio lyckas prestera. Annars har jag alltid Duffy och det är fan inte fy skam.

Internationella kvinnodagen

2008-03-08T12:48:00.006+01:00

Jag sitter som bäst som skumläser vilka utspel olika falanger passat på att göra i år. Sossekvinnorna kräver delad föräldrarförsäkring. Så fräscht. Ramlar över DN's aktivitetsguide och kan inte låta bli att höja på ögonbrynen över att anarkafeministerna i Stockholm är kvinnoseparatiska enligt följande definition: "endast de är välkomna som definierar sig som kvinna eller har erfarenhet av att definiera sig som kvinna". Det är så pk att man storknar. Fy den som ens vågar andas något om kön (ja, kön, inte genus). Helt plötsligt ser jag Kajsa Ekis Ekmans artikel om hur alla feminister plötsligt tillhör en minoritet, i helt nya dager. När dog majoritetsfeminismen? Och vem höll i kniven? Allas feminism har blivit ingens feminism. Gynnar det rörelsen i stort att alla som vill kalla sig feminist först måste läsa minst två terminer genusvetenskap för att korrekt kunna positionera sig inom fältet? Vem vinner på att ismen blir diversifierad bortom igenkännelse för att ALLA ska kunna hitta sin egen perfekta nisch? Kanske borde man istället acceptera att alla politiska rörelser är exkluderande i en eller annan bemärkelse. Söndring går som bekant före fall (typ).

Att inte skina ikapp

2008-03-05T12:17:00.002+01:00

Solen har strålat från (nästan) klarblå himmel i mer än en morgon i rad nu. Till föga tröst. Alla är så himla jobbiga. Varför är det ingen som begriper sitt eget bästa? Vad hände med principerna? Varför å varför kan folk inte bara vara lite logiska och sluta bete sig som kompletta idioter? Förstår ni inte att jag alltid sitter på den optimala lösningen? När ska folk sluta använda kärleken som en ursäkt för allt otyg? Jag känner för att skrika mig hes på ingen och alla men jag om någon vet att det inte tjänar något till. Men det är svårt att låta folk sköta sitt eget liv när de är så jävla dåliga på det.

Klockan går alldeles för fort när man är arbetslös. Bara så ni vet.

Feelgoodit goddamnit!

2008-02-27T06:06:00.003+01:00

I 10 minuter har jag nu förgäves försökt somna in till trav. Trav var nämligen det bästa som bjöds under den så kallade dödens timme mellan kl 5 och 6 på morgonen då tv-tablån i princip är blank. Det är inte det att kanalerna sänder bottenskrapet av bottenskrapet, utan det är verkligen inga sändningar. Även de mest kommersiella kanalerna i tv-utbudet liknar mest SVT efter kl 24. Femman brukar dock fylla ut dödens timme med Greys Anatomy (repris av reprisen) men för ovanlighetens skull såg jag dagens avsnitt i eftermiddags. Vilket inte hindrade mig från att försöka titta på det igen. ...Eftersom min hjärna är gjord av mos och jag redan hade glömt bort att det här är avsnittet med den cancersjuka ensamstående mamman som ännu inte berättat för sin bortskämda och trotsiga tonårsdotter om allvaret i sin sjukdom. Mamman breakar nyheterna om sin stundande död för dottern genom att dra alla livsläxor och mammaråd för livets alla skeenden på 10 minuter och när dottern väl inser att mamman berättar allt det här nu på en gång för att mamman inte kommer finnas där när dottern går genom livet så är det ack så sorgligt. Innan jag såg dessa scener för andra gången idag hade jag avnjutit veckans avsnitt av Skins där en av killarnas pappa oväntat trillar av pinn. Givetvis dör pappan efter att han äntligen stått upp för sig själv, är på väg att få tillbaka sin fru och precis har förklarat för sin son att han aldrig kommer att se honom som en besvikelse. Sonen hittar pappan i en fotölj med en utbränd cigg i ena handen och ett glas whiskey i den andra morgon efter. Ledsamt räcker inte till. Dessförinnan tittade jag på andra avsnittet av Kungamordet (uppföljaren till Kronprinsessan skriven av underbara Hanne-Vibeke Holst) som på ett närgånget och detaljerat sätt visar hur en fiktiv finansminister misshandlar sin fru. Grovt. Upprepade gånger. Är det tänkt att man ska ha ro i kroppen efter det här? Vad fan hände med feelgood-tv? Är det ett 90-tals koncept som blev förlegat i samma stund som vi stegade in i det lovande 00-talet? Varför visar de inte Ally McBeal mellan kl 4 och 6 på morgonen så att alla sömnlösa själar åtminstone kan få njuta av that warm and fuzzy feeling? Någon idiot (jag tror det var Jonas) sa en gång till mig att jag skulle kolla på Garden State, med löftet om att det var den bästa feelgood-filmen han sett på flera år. I min mening är den rekommendationen rätt talande för hur förlorat feelgood-konceptet är på 00-talet. Ridå.

Nattligt samförstånd

2008-02-22T02:27:00.006+01:00

Jag tog precis en cigg i balkongdörrsöppningen i väntan på Agnes blogginlägg. Då ser jag ett litet litet orange ljus i ett fönster som står på glänt i lägenheten mitt över gatan. Av det jag kunde uppfatta i nattens dunkel såg det ut att vara en tjej som smygrökte. Hon såg nog mitt lilla orange ljus också. Tyst samförstånd över hur tröstande det lilla orange ljuset kan vara när man inte tycker att världen är riktigt som den borde vara. Undrar om hon stör sig på att jag fortfarande har kvar julbelysningen på balkongen?

Sötebrödsdagar

2008-02-21T02:14:00.004+01:00

Det är väldigt väldigt skönt att vara arbetslös och fylla dagarna med meningslöshet, fast rolig sådan! Dock börjar jag inse att jag nog inte är gjord för att "göra ingenting" under någon längre period av mitt liv. Efter nästan två månader som arbetsfri börjar jag känna ett vagt sug efter sysselsättning. Än så länge är det dock jävligt vagt och kan förhoppningsvis dämpas när uppsatsarbetet kommer igång. Alternativt när effekterna av den avslutade mansuförfattarstrejken gör sig gällande.

10 skivor år 2007

2008-01-01T23:42:00.000+01:00

Brother Ali - The Undisputed Truth

Feist - The Reminder

Ison & Fille - Vad E Det För Mode?

Joss Stone - Introducing Joss Stone

Laakso - Mother Am I Good Looking

Maia Hirasawa - Though, I'm Just Me

M.I.A. - Kala

Shout Out Louds - Our Ill Wills

Säkert! - Säkert!

The Tough Alliance - A New Chance

... och 10 bonuslåtar:

Alicia Keys - Tell You Something
Candie Payne - One More Chance
Dizzee Rascal feat. Lily Allen - Wanna Be
Justice - D.A.N.C.E.
Juvelen - Watch Your Step
Kanye West - The Glory
Kate Nash - Foundations
Mark Ronson feat. Amy Winehouse - Valerie
The Shins - Phantom Limb
Those Dancing Days - Hitten

Ja, jag tyckte också att 2007 var ett väldigt väldigt bra svenskt popår.

Och btw...

Årets hatobjekt:

När traditioner bryts

2007-12-07T00:57:00.000+01:00

Maria måste jobba nyårsnatten. Det betyder att vi inte kan "inte fira" nyår tillsammans. Okej, det är inte så att vi har haft den här traditionen sen urminnes tider men åtminstone de senaste åren det vill säga så långt mitt minne behagar sträcka sig. När man inte har kunnat vara säker på någonting har man åtminstone kunnat vara säker på att vi inte ska fira nyår och att vi kommer att göra det tillsammans. Jag kan givetvis låta bli att fira nyår ensam men det blir inte ens i närheten av samma sak. Och nej, det uppenbara alternativet att faktiskt fira nyår är inte ett alternativ. Nyårstraditionen är dessutom inte den enda som bryts i år, julefirandet som i hela mitt liv ägt rum i Göteborg är i år förflyttat till det ack så hatade småländska skogarna. Trösten om möjligheten till den första vita julen sen jag vet inte när känns dessvärre klen. Jag är väl i ärlighetens namn inte mycket för traditioner men när de bryts känner jag mig vilsen.

Okej jag tar tillbaka allt jag sagt!

2007-11-13T08:17:00.000+01:00

Nu snöar det ju! Helt otroligt! Visserligen inga sådana där stora härliga flingor, men ändå!

Jävla skitgöteborg

2007-11-13T07:52:00.001+01:00

Läste precis sms från hjärtat som sitter på Arlanda och väntar på anslutningsflyg, han verkar bitter över att det var 40 grader varmt när han gick på planet och att det nu snöar i Stockholm. Genom sömnångorna inser jag att jag glömt att slå på timern på tv'n och VAKNA! Med the Voice står och skrålar för fullt. En sur man från Stockholm har ringt in och är förbannad för att han har snö upp till balkongen. Hmm... om det är så mycket snö i Stockholm så kanske, kanske... Jag drar förväntansfullt upp persiennerna... Inte så mycket som en tillstymmelse till ens en enda liten snöflinga! Det ser till och med ut att vara plusgrader! Jag förstår inte varför jag var dum nog att ens hoppas. Jag bor ju i jävla skitgöteborg, staden som gjort en grej av att ge fingret åt allt vad normal väderlek heter, varför lär jag mig aldrig?

Jag tycker inte om när folk jag inte känner pratar med mig

2007-11-09T00:58:00.001+01:00

Maria och jag har ett stående uttryck som vi tyvärr måste yttra allt för ofta: "Jag tycker inte om när folk jag inte känner tar i mig." Detta är då svaret man ger folk (läs män) som envisas med att röra vid en när de pratar med en och sen blir lite halvstötta när man drar undan armen eller ryggar tillbaka. Efter att Maria och jag idag har firat 6 årsdagen av vår spektakulära vänskap med, yeah you guessed it, drinkar och god mat, har vi nu reviderat eller kanske snarare kompletterat denna stående fras med "Jag tycker inte om när folk jag inte känner pratar med mig." Vilket är ett helt genialiskt svar på dumma frågor från efterblivna män som undrar om man är "sur eller nått" för att man inte visar något intresse av deras plattityder. Jag vet att alla vill ha en del av min bästis, who can blame them, men jag är så förbannat trött på jobbiga män som absolut inte kan ta en hint kommer fram och gör pinsamma raggningsförsök på min bästa vän och på så sätt stör oss i vårt umgänge. Ikväll på Peacock var det värre än det varit på länge. (Okej, vi får väl lite skylla oss själva som går till ett sådant stekigt ställe men maträtterna och framförallt drinkarna där är helt gudomliga!) Det två männen i fråga gjorde säkert en fem-sex vändor till vårt bord med diverse meningslösa frågor och kallprat som blev bemött med sura miner, himlande ögon och väl så bestämda men inte särskilt artiga "nej". Tillslut förklarade Maria för den mest ihärdiga mannen av de två (tillika han med minst hår), som undrade om hon var "sur eller nått" eftersom vi inte rört de två glasen med rosa bubbel de bjudit oss på, att vi var ute och firade vår 6 årsdag och att han störde oss på vår dag. Givetvis tolkade mannen det, med lite hjälp av Maria, som att vi var ett lesbiskt par. Vilket visserligen var effektivt, han kom inte tillbaka fler gånger. Men samma princip som gör att jag aldrig avfärdat ovälkomna närmanden med orden "jag har pojkvän"; de asen ska fan veta att ointresset har allt med dem att göra och inget med huruvida jag har pojkvän eller inte att göra, gör att jag inte är helt nöjd med Marias taktik. Den hårlösa mannen borde fan bli varse att vårt (Marias) ointresse inte berodde på att vi spelar för det andra laget utan enbart var baserat på att han och hans förlorare till polare var pinsamma idioter som borde förbjudas att (försöka) reproducera sig! Vi skippade efterrätten, hade vi stannat mycket längre hade jag kört upp champangeflaskan i röven på den hårlösa mannen som tack för att de lyckats förstöra vår kväll. (Okej, de lyckades inte förstöra den helt och hållet, nobody can rain on our parade, men de lyckades pissa ner den rätt rejält.)

Moment of clarity

2007-10-12T00:23:00.000+02:00

Idag har jag sagt upp mig från mitt heltidsvikariat. Detta till synes drastiska beslut har sin grund i två händelser. Den första inträffade när jag var hos frisören i tisdags och genomled det sedvanliga krystade försöken till kallprat:
- Så vad jobbar du med?
- Jag jobbar i kassan i en hemelektronikbutik.
- Jaha, men vad kul!
- Ja, det är kul.
- Då får du ju jobba med människor iallafall, och inte bara sitta på ett kontor och vända papper typ. För det måste ju vara dööööden.
- Jamen precis. Det är faktiskt jättebra.
Och nej, jag dröp inte av sarkasm i mina svar. Jag satt där och ljög frisören rakt upp i ansiktet eftersom jag inte kunde eller orkade förklara för henne att jag hatar att jobba med människor och att jag skulle tacka min lyckliga stjärna om jag fick sitta på ett kontor och vända papper!
Den andra händelsen var att jag läste Beas blogg och insåg att om hon kan tacka nej till vettigt arbete för att istället avsluta sin examen så borde jag mycket väl kunna avsäga mig ett jobb där jag vantrivs och som gör mig till en sämre människa. Och boom there it was; moment of clarity: Jag måste inte vara kvar på ett jobb jag hatar, som inte ger mig någonting förutom en fet insättning på lönekontot den 25:e. Det är ingen som tackar mig för att jag är en duktig arbetare och betalar skatt och gör rätt för mig. Det är bara en fix jävla sosseidé jag har om att arbete har ett värde i sig. Jag kan gå tillbaka till universitetet och avsluta det jag påbörjat. Jag vill gå tillbaka till universitetet och ta min examen. Så det tänker jag göra. Med start 1 januari (typ).

Jag har rätt vara bitter!

2007-10-03T23:10:00.000+02:00

Idag har jag och Maria snurrat runt på Åhléns bokavdelning i jakt på en födelsedagspresent till Marias systerdotter. Vi flängde runt så där förvirrat som bara vi kan och jag började givetvis spana efter böcker jag kunde köpa eftersom jag är oförmögen att inte handla litteratur när tillfälle ges. Detta har resulterat i ett oräkenligt antal halvlästa böcker som ligger och skräpar i lägenhetens alla hörn, samt ett antal pocketböcker som har prislappen kvar och som jag ännu inte ens bemödat mig med att börja läsa. Jag är helt enkelt en dålig läslus nuförtiden. Idag köpte jag Bitterfittan av Maria Sveland. Titeln fullkomligt skrek till mig från butikshyllan och när jag sedan läste på baksidan att den "är en uppgörelse med kärleksmyten" kändes 200 kr som en billigt pris att betala för en bok som så uppenbart är skriven med mig i åtanke. Och ikväll har jag för första gången på säkert tio år sträckläst en bok från pärm till pärm. Med avbrott endast för en kort rökpaus samt skickandet av ett väldigt argt, upprört och smått galet sms till bästisen:
Visste du att det är fler kvinnor än män som donerar organ men att det är fler män än kvinnor som tar emot organ? Jag blir så jävla sur va. Ska fan plocka bort mig från donationsregistret. Jag vill inte att mina organ ska leva vidare i någon jävla man, fy fan vad äckligt! Tror du man kan göra en sidenote om att mina organ ENDAST får ges till kvinnor? Om du lever längre än mig lova att du ser till att mitt hjärta inte hamnar i en jävla man.
Svar:
Jag lovar, dyrt och heligt. Ännu en dag där jag bara tycker om dig.
Boken är inte fullt lika manshatisk som jag är, men det är inte långt ifrån. Bitterfittan är en sådan där bok som jag blir riktigt förbannad av att läsa trots att jag redan är väl medveten om allt som står i den. Att jämställdheten får stryka på foten till förmån för kärnfamiljen, att ogifta kvinnor är lyckligare än gifta medan när det gäller män är det precis tvärtom, att det är en klen tröst att mäns överordning kostar för dem själva när kvinnors underordning kostar så mycket mer, att män överlag tycks vara tämligen obekymrade över sin egen överordning etc etc. Personliga anektoder och statistik blandas med citat från Erica Jong och Suzanne Brøgger i en enda härlig bitter men humoristisk röra som framförallt kretsar kring svårigheten som gränsar till omöjligheten att överhuvudtaget leva i en jämställd och "rättvis" hetrorelation. Maria Sveland förklarar titeln redan i första kapitlet:
"(...) i en helt annan värld myntar jag begreppet bitterfitta. Skuldtyngt och fullt av historiens alla oförrätter. Tyngt av könens maktkamp. Det är sån man bli i det här samhället. Om du är kvinna vill säga."
Bitterfittan är en fantastisk bok. Som behöver läsas av folk som tillskillnad från mig inte är en bitterfitta.

Raggningsförsök

2007-10-02T23:19:00.000+02:00

Imorgon hade jag och Maria planerat att åka till "Är du sugen på att jobba i Norge"-jobbmässan i Trollhättan. Inte för att vi nödvändigtvis är det, men vi kände ändå att den kunde vara värd ett besök eftersom vi båda anser att våra respektive jobbsituationer är piss. Plus att det alltid är trevligt med en utflykt. Dessvärre visade det sig att Maria är tvungen att jobba natt och därmed hinns inte jobbmässan med. Som så ofta när jag och min bästis sms:ar varandra på jobbet urartar det:
Jag: Vad hemskt att du måste jobba natt! Men ska vi inte skita i det då?

Maria: Ja, vi lär ju inte hinna. Om du inte känner för att åka själv med Niclas? Men det vet jag inte om du får göra utan övervakning. Jag menar, du lär ju förföra Niclas på två röda.
Jag: Nej, grejen var ju att umgås med dig. Jag skiter väl i din sketna pojkvän.
Maria: Jaha!!! Först försöker du förföra min grabb och sen förolämpar du honom! Damn you're good!
Jag: Alltså den enda jag försöker förföra är dig, men du ska ju spela så jävla svårflirtad helt plötsligt!
Maria: Jag vill inte verka billig.
Jag: Med tanke på att du legat med under 30 pers tycker jag nog du kan bjuda till lite.

Det är då fan vad det ska vara svårt att få tillbringa lite tid med sin bästa vän. Men tillslut bjöd hon faktiskt till så vi ska ha lunchdate om ganska exakt tolv timmar när hon går av jobbet. Rule no 1 när det gäller raggning: Var ihärdig!

Ett besök i mini-Tyskland

2007-09-16T21:41:00.000+02:00

I fredags besökte jag och Peppe Media Markt aka "konkurrenten". Där hann vi knappt sätta vår fot på spelavdelningen innan vi blev punktmarkerade. För er som inte vet vad det betyder att punktmarkera någon kan jag i korta ordalag förklara att det innebär att man misstänker att någon eller några ska snatta och därför håller ett extra öga på dem. I vår butik sker detta oftast genom att man, på ett mer eller mindre diskret sett, håller just ett extra öga på de misstänkta personerna i fråga. På Media Markt innebär det tydligen att man tillkallar halva personalstyrkan och har dem rännandes kring benen på de misstänkta. När vi punktmarkerar folk i vår butik rör det sig i 90% av fallen om folk som har ett ryckigt rörelsemönster, stirrig blick och ser ut att ha sovit utomhus den senaste veckan. Jag låter det vara osagt vilken "typ" av människor de punktmarkerar på Media Markt. Efter ett tag gav personalen upp sin strategi "passera förbi de misstänkta upprepade gånger och titta snett" och en av de armarna stackarna från personalen kom fram till mig och Peppe när vi som bäst stod och diskuterade huruvida jag skulle köpa Okami eller inte.
Rödskjortan: Hej!!! Vill ni ha hjälp med något?!?!
Jag och Peppe i kör: Nej tack, det är bra.
Rödskjortan: OKEJ, det är baaara att säga till om ni undrar något!!!
Jag och Peppe i kör: Ja det ska vi göra. Tack.
Det jag hade velat säga i det här fallet var: Ja tack, kan inte du snälla förklara för mig vilket spel jag ska köpa? Det vi borde ha sagt var: Nej tack, det är bra. Vi ska inte snatta något. Dessvärre är man aldrig så slängd i käften som önskade. Om det mot all förmodan är någon som på fullaste allvar tror att rödskjortan i fråga bara vara serviceminded, så... nej. Det värsta i det hela är att jag så klart köpte Okami och Peppe köpte Guitar Hero, mest för att bevisa att vi inte var där för att snatta. Det kanske är det som Media Markts affärsstrategi går ut på? Se till att blattarna köper något genom att få dem att få dåligt samvete över att ni tror att de ska snatta?

Att måtta ett motto

2007-09-11T23:45:00.000+02:00

23.38
Micke
Jag försöker fokusera på shoppandet. Ska skaffa mig ett jobb och sen köpa kläder för allt. Låt folk hävda att det är ytligt, sålänge dom inte kan lära mig nått annat som fungerar lika bra så kan dom aldrig överleva en diskussion om det iaf.
23.39
Skippy
Du har så rätt.
23.39
Micke
Det är mitt nya motto.
23.40
Skippy
Ett motto är aldrig fel. Om det är ett bra motto vill säga. Det finns ju så många dåliga som folk slänger sig med... Ja, du vet.
23.41
Micke
Jaaa eller typ carpe diem och sånt där. Egentligen är det ju bara till för att ge en dåligt samvete för dom dagarna man inte uppfinner ett botemedel mot cancer.

Tystnaden bryts

2007-09-11T00:50:00.000+02:00

Ja herregud, jag har ju inte sagt något på en hel månad! Det beror nog på att jag på senare tid glömmer bort att vara missnöjd ibland. Missförstå mig rätt, jag är fortfarande i grunden djupt missnöjd över att min jobbsituation är statisk trots tappert arbetssökande och att jag träffar mina vänner för sällan och att folk generellt sett är inkompetenta puckon etc etc. MEN jag har återfått lusten att leka Room Service med min alldeles egna förstahandslägenhet och när jag väl träffar mina vänner är det alltid hjärtans trevligt och min mamma har vunnit typ 300 000 kr på travet vilket innebär att jag kommer få ett extra tillskott på sparkontot och... Varför grubbla och överanalysera när allt egentligen är ganska enkelt och självklart? (For the time being.)

Är all publicitet verkligen bra publicitet?

2007-08-10T12:26:00.000+02:00

Ja du, Johnson & Johnson ni kanske kan svara på det? Hur tänkte ni egentligen när ni bestämde er för att stämma amerikanska Röda Korset för varumärkesintrång? Var tanken just att all publicitet är bra publicitet? Låt oss ta historien från början (saxat från SVT Text):

De gigantiska medicinföretaget Johnson & Johnson har stämt amerikanska Röda korset för varumärkesintrång. Bolaget anser att Röda korset använt sig av det röda korset i kommersiella sammanhang. Företaget har i över hundra år haft rätt att använda korset på sina plåster och förstahjälpenlådor. Nu har Röda korset börjat sälja egna förstahjälpenlådor, med korset på.

Allvarligt talat, vem fan kommer på tanken att stämma Röda Korset? All förtjänst från deras försäljning av produkter går till att lindra och förhindra mänskligt lidande! Jag kan inte annat än att hålla med Röda Korsets USA-chef om att det hela är "obscent". För att inte säga smaklöst och skamligt. Som ni vet är jag lätt labil så här på morgonen så direkt efter att jag läst nyheten gick jag bärsärkargång i badrummet i jakt på produkter märkta Johnson & Johnson. Jag hittade bara en, en rengöringskräm från Roc. Inte bestämt mig för vad jag ska göra med den ännu, instinktivt vill jag kasta den åt helvete men tillsvidare tror jag den får stå på handfatskanten, demonstrativt, som en påminnelse om hur fucked up världen är.

Semesterns will's and won'ts

2007-08-08T00:20:00.000+02:00

Så var det dax för 14 dagars sammanhängande ledighet. Lustigt nog sammanstrålar min semester med vad som tycks vara den riktiga sommarvärmen. Detta är lustigt eftersom jag egentligen inte bryr mig nämnvärt. Jag gillar som bekant inte sol, men attityden utåt mot folk i allmänhet och folk som hade semester i juli i synnerhet är givetvis joyjoyhappyhappy över att jag har semester lagom till sommaren gör entré. Själv är jag mest nöjd med att Maria och jag, den här gången omedvetet, lyckades synka våra lazy dayz även i år. Denna gång blir det dock ingen flärdig utlandsvistelse, in fact är de närmaste två veckorna långt ifrån inrutade. Men det finns listor*:

På semestern...

ska jag
- gå på Way Out West och kolla på Shout Out Louds, Sparta, Moneybrother, Regina Spektor, Erykah Badu, Säkert!, Lily Allen och Kanye West. Och förhoppningsvis Laakso's klubbspelning också.

- varva Zelda Twilight Princess tillsammans med Maria.

- organisera garderob (exkl. skor, väskor och jackor) samt kök.

- ligga.

ska jag inte
- åka till Småland och hälsa på mamma.

- gå upp innan klockan 11.

- sätta min fot på Hisingen.

*med reservation för ändringar på grund av tidsbrist, andras viljor och/eller allmän lättja.

IKEA-besök

2007-08-01T01:15:00.000+02:00

Oskar hade på sig en IKEA-gul t-shirt dagen till ära.

Idag har jag och Oskar varit på IKEA. Jag älskar IKEA, och det bästa med att flytta till en ny lägenhet är just det obligatoriska IKEA-besöket. Det spelar liksom ingen roll att man har ett komplett hem redan, det behövs alltid något mer. Och nu hade jag verkligen tid att gå och titta på precis allting i min alldeles egna takt utan att ha otåliga människor omkring mig som hetsar. Jag fick köpt massa praktiska saker som röda klappstolar till balkongen och en stång till duschdraperiet. Men det viktigaste inköpet av dem alla var två nya ganska tjocka kuddar till sängen.

Min bror dejtar en thailändska

2007-07-25T00:22:00.000+02:00

Okej, det är inte så att han har varit nere och hämtat henne, det är hans kompis pappas frus syster som är här på långbesök. Faktum kvarstår dock att hon inte pratar eller förstår ens den enklaste engelska. Jag vet detta eftersom jag har träffat henne och gjort tappra försök att kallprata. Enligt min bror talar och förstår hon visst engelska, men hon är blyg (och därmed kunde hon inte svara på mina ganska simpla frågor(?)) och jag pratar fort (så hon kunde inte förstå vad jag sa(?!)). Jag pratade med min bror i telefon ett par dagar efter att jag och flickan i fråga blivit presenterade för varandra och frågade naturligtvis vad i helvete han höll på med. Han ansåg att jag var trångsynt och svarade att de tyckte om varanda och att han trivs i hennes sällskap. Efter att jag i överdrivet sarkastiska ordalag fördömt hela grejen och idiotförklarat honom för att han har ett förhållande med en kvinna han knappt kan kommunicera med blev min bror ganska sur och ganska defensive och förklarade att han inte är intresserad av att träffa en svensk tjej därför att (och detta är i princip ett direkt citat):
- Alltså det finns ju en anledning till att andelen skilsmässor i Sverige är så hög. (...) Svenska tjejer är väldigt självständiga, titta bara på dig själv, och det behöver ju inte vara något fel med det men svenska tjejer är generellt sett så upptagna med att göra karriär, eftersom de måste jobba dubbelt så hårt som män, oftast, och det kan man ju tycka är fel, men så är det iallafall, generellt sett, och det gör att de inte har tid att vara kvinnor. Det är inte det att hon ska stå hemma och stryka mina strumpor, det är inte alls det det handlar om...
Exakt vad fan i helvete det handlar om fick jag inget direkt svar på, det var något om att hon var glad och positiv och att asiater har ett ödmjukt sätt. Min bror strök senare denna kommentar, troligen för att han tyckte att jag hakade upp mig för mycket på den och att den stod i vägen för fortsatt diskussion, som inte ledde fram till någonting. Jag har aldrig haft varken fallenhet eller intresse för matlagning och när jag som liten, med tummen mitt i handen, försökte hjälpa till i köket minns jag hur min pappa skakade bekymrat på huvudet och sa:
- Lisa, vem kommer någonsin vilja gifta sig med dig om du aldrig lär dig laga mat?
Jag vill minnas att jag svarade något käckt om att jag väl fick gifta mig med en kock (det här var alltså innan I called bullshit på hela äktenskapsgrejen). Det är fint att man vuxit upp med bra manliga förebilder.

Det ska löna sig att arbeta!

2007-07-20T16:51:00.001+02:00

Tydligen finns det inga gränser för inkompetensen på mitt företag. I feel like going postal...

Att skratta är att dö en smula

2007-07-13T21:12:00.000+02:00

Den blonda silikonbomben är tillbaka på jobbet. Hon kan mycket väl vara den mest lättroade människa jag någonsin mött. Det spelar liksom ingen roll vad man säger, hon skrattar hysteriskt åt precis allt. Hennes skratt kommer driva mig i fördärvet, det skär liksom genom märg och ben på ett sätt jag aldrig stött på tidigare. När hon tidigt imorse gav upp ett gapflabb som fick mina inre organ att vilja krypa ur mitt skinn kom jag osökt att tänka på något Manda sa för ett par dagar sedan, när jag småskrattade lite åt något som egentligen inte alls var särskilt roligt:
- Vad skrattar du för? Det där var ju inte ens särskilt roligt, onödigt att slösa skratt på det. Du vet man får inte hur många skratt som helst! Det finns ett begränsat antal. Så det är bäst att spendera dem på något som verkligen är roligt, vore ju jobbigt om det tog slut liksom. Skrattet. Det är så jag gör, jag hushållar med mina skratt. Det borde du också göra.
Min Manda är allt bra vis. Låt oss alla hushålla med våra skratt. Jag tror det blir trevligast för alla på det viset.

Allt regnar bort

2007-07-11T22:59:00.000+02:00

Det har inte varit många timmars uppehåll de senaste tre veckorna. Inte för att jag bryr mig så mycket egentligen (även om jag envisas med att gå omkring och titta skeptiskt upp mot himlen och muttra "det här är ju löjligt"). Idag accepterade jag iallafall läget och köpte ett paraply för 315 spänn på Marimekko. Nu kanske ni tycker det låter lite dyrt, men tro mig när jag säger att det var värt varenda krona. Det är nämligen inte bara fab, det har även automatisk uppfällning och nedfällning genom en simpel knapptryckning! Ett teknisk mirakel helt enkelt. Och ärligt, vad bättre finns det att lägga pengar på i den här stan än ett paraply?

Sidenote: För alla som liksom jag varken har tid eller råd att åka utomlands i sommar kan jag rekommendera ett besök på Bliss för att uppnå den där semestriga feelingen. Supergod mat, supergoda drinkar och nästan lika dyrt som en miniweekend. Fast bara nästan. (Ja, det steks.)

Könslimbo no more!

2007-07-04T23:44:00.000+02:00

Glock Party says
Du är en perfekt tjej btw, sitter o tittar på tv, samt sover... Som kvinnor uppförde sig back in the days. Tyst o stilla.

Skippy says
Det där kan vara det finaste någon någonsin sagt till mig.